Och nu blir det votering...

Det är vardag i rikspolitiken. Partipolitiska strider och ideologiska diskussioner. Det är genom konflikterna vi känner politiken.

På riksplanet vill säga. I kommunerna är det lite annorlunda. Där finns en annan förväntan på att politikerna ska vara mer överens. En arena för pragmatism, samförstånd och brett deltagande, som det uttrycks i boken Politik på hemmaplan – tiotusen fullmäktigeledamöter tycker om politik och demokrati av statsvetarna Mikael Gilljam, David Karlsson och Anders Sundell.

Den inställningen kan man möta ofta, till exempel på insändarsidor, där kommuninvånarna manar sina politiker att sluta käbbla och istället jobba för Svenljungas, Marks eller Borås bästa – tillsammans.

Därför är det inte säkert att alla ser det som en framgång att Borås placerade sig på sjunde plats i grenen ”Kommuner som är minst eniga i kommunalpolitiska frågor”.

Höör och Staffanstorp toppar listan på 35. Därefter Stockholm, Ronneby, Tyresö, Malmö och så då Borås, alla på 34. Det som mäts är oenighetsindex. Undersökningen, som presenteras i ovanstående bok, utgår från tio frågor. Indexvärdet 0 betyder att alla politiker är eniga om allt och 50 att de är helt oeniga i alla frågor.

Den fråga där Borås framförallt utmärkt sig är kundval. Borås ligger högst i landet när man mäter skillnaderna i fullmäktigeledamöternas syn på om man ska öka inslaget av kundvalssystem i den kommunala verksamheten.

Det märktes också i fullmäktige under förra mandatperioden, med långa och ideologiska diskussioner under sena timmar. Tydliga alternativ och en känsla av att jo, det spelar verkligen roll vilket parti som styr i den här staden. Högt oenighetsindex är alls inget att sky, också den kommunala sfären behöver sina konflikter.

Men nu har frågan om hemtjänstvalet plockats bort, liksom frågan om vårdnadsbidrag och friskolor, frågor där konfliktnivån tidigare varit hög. Så ser den överenskommelse ut som gjordes för att hantera ett mandatmässigt svårt valresultat.

Vad det innebär för det samlade oenighetsindexet den här mandatperioden återstår att se. Den valtekniska modell som Borås har är speciell och inte helt riskfri, inte minst blir det knepigt hur alliansens ska hantera sin roll när man är opposition och samtidigt en del av makten.

Men finns det inte tunga ideologiska frågor där man är oenig kan man söka strid i de mest oväntade småsaker.

Städning av skoltoaletter, till exempel. Ja, städning av skoltoaletter.

I förra veckan var frågan uppe i fullmäktige och under 40 minuter diskuterades hur ofta en toalett ska städas, potträning och vem som ska ansvara för vad, innan det hela gick till votering. Det var inte en debatt som höjde tilltron till denna Borås högsta beslutande församling.

Eller för att tala klarspråk: Som åhörare trodde man bitvis inte sina öron, är det detta politiken handlar om? Är det frågor på den här nivån som kräver replik efter replik efter replik en sen torsdagskväll?

För tydlighetens skull: Inget parti är för sunkiga toaletter. Det var en socialdemokratisk motion som tog upp frågan men även alliansen och SD bedyrade att de brann för densamma. Talare efter talare förklarade att i sak var man helt överens. Trätan handlade om ifall motionen skulle besvaras eller bifallas.

Formalia är viktigt i kommunala turer, man ska inte ta lätt på att-satser för att slippa debatt och visst kan man diskutera vad en miljödeklarerad toalett innebär, egentligen.

Men det är inte första gången det har blivit utdragen debatt och votering om vad som rimligen måste betraktas som småsaker. Är det på detta sätt som fullmäktige ska hålla uppe sitt oenighetsindex, då finns det skäl att vara orolig. Dels för nivån på debatten, förstås. Men också för intresset för kommunpolitiken.

Vi var inte många på åhörarläktaren förra torsdagen. Fortsätter det så här är risken stor att fler spolar eventuellt inplanerade besök.