Hur länge orkar äldrevårdens döttrar?

Det har funnits söner också. Men utan att ha räknat dem alla vågar jag nog påstå att det varit fler döttrar som vittnat i media under veckan. Det är ingen tillfällighet. När föräldrarna blir gamla är det framförallt döttrarna som handlar, städar, ser till att mamma får duscha och pappa gå ut.

En tredjedel, 33 procent, av hemmaboende äldre (75 år och uppåt) med hjälpbehov får sådan hjälp av en dotter. Ungefär 14 procent får hjälpen av en son, enligt den rapport som Kommunal presenterade i går.

Kommunal skriver också att sedan 1980-talet har de äldres döttrar tagit ett allt större omsorgsansvar därför att den offentligt finansierade äldreomsorgen skurits ned. Så framhöll också Maria Larsson i söndagens Agenda hur hon hjälpt sin pappa, sin mamma och sin svärmor när de blivit gamla. Hon är inte bara äldreminister, utan också dotter.

I Sverige förvärvsarbetar medelålders kvinnor och de flesta på heltid. Få har oceaner av obrukad tid. Därför är det inte förvånande att Kommunal refererar till en enkät enligt vilken 61 procent av kvinnorna med stort omsorgsansvar tyckte att de hade svårt att få tiden att räcka till. Enklare uttryckt kostar det på att ha föräldrar som blir skröpliga.

Man måste inte hjälpa sina föräldrar. Den lagen är numera borta. Och det finns undersökningar som visar att äldre människor i Sverige föredrar offentlig hjälp framför hjälp av släktingar. Men det är inte detsamma som att en välfärdsstat innebär att vi struntar i band som vävts av annat än skatter. I familjer vill man, i de allra flesta fall, gärna hjälpa varandra – alldeles oavsett vad som står i lagboken.

Dock – det är skillnad på att hjälpa en gammal skör mamma att komma ut på promenader och att behöva tillbringa timmar i telefon för att säkerställa att någon byter bajsblöjan på henne i tid.

Ibland sägs det att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Det vill säga det krävs att man ligger på för att få rätt vård. Efter de aktuella äldrevårdsskandalerna skulle man kunna säga att det tycks krävas att man har en stridbar dotter för att man ska våga bli gammal.

En sådan ordning vill ingen ha. I den meningen är frågan om äldrevård inte partiskiljande.

Eftersom äldrevården är kommunernas ansvar har regeringen haft svårt att hantera de skandaler som uppdagats. Ibland är det också som om man anat en missriktad rädsla för att kritik mot ett privat boende skulle uppfattas som om man inte längre var för alternativa driftsformer.

Men nu aviseras bättre kartläggning och åtgärder mot aggressiv skatteplanering i välfärdssektorn. ”Vi tar det här på allvar”, som statsministern uttryckte det.

Det finns många skäl till det och förhoppningsvis kan avarterna - både i privat och offentligt driven omsorg- stävjas så att man på allvar kan lita på att det blir som på regeringens hemsida att man kan ”? åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.”

Men vad det betyder för döttrarnas insatser återstår att se. Kommunal beskriver nuläget: ”Medelklassens döttrar verkar snarare betala med att dra ned på ambitionerna på jobbet. De kan inte göra karriär eller jobba som chefer.”

Karriär ska vara ett val, inte ett tvång. Man kan välja att vilja tillbringa mer eller mindre tid med sina åldriga föräldrar. Men oavsett vilket ska ingen behöva få tillvaron söndertrasad av oro för att ens anhöriga vanvårdas. Med andra ord den som vill ska kunna vara både ambitiöst statsråd och dotter.

Maria Larsson har en hel del kvar att göra på sitt jobb som äldreminister innan hon kan vara nöjd med sin insats där.