Den svåra konsten att göra slut

Under rubriken Hur avslutar man ett förhållande? läser jag instruktioner från Vårdguiden för Stockholms läns landsting. Här får man inte bara rad råd om huruvida man ska göra slut ansikte mot ansikte eller via mejl (avrådes från) utan dessutom telefonnummer och löfte om att när som helst på dygnet inom två timmar få personligt svar på internet av en sjuksköterska. Varningarna om stor nedrustning av offentliga sektorns åtaganden känns plötsligt lätt överdrivna.

Men nu var det inte Vårdguiden det handlade om när de rödgröna presenterade sin budget. Utan om den förändrade relationen de tre partierna emellan. För medan ett nytt förhållande i politiken presenteras som en framgång ”titta vad vi kan och vad vi vill” är avslutandet alltid knepigare.

Särskilt om det, som i de rödgrönas fall, börjar med att två parter (S och V) kan läsa i tidningen att starka krafter hos den tredje (MP) mer eller mindre öppet säger sig vilja dra sig ur det hela. Nu blev det gemensamma beskedet i går att mer kraft kommer att ägnas åt de egna partierna. Samtidigt kommer de tre att fortsätta träffas regelbundet.

”Bestäm innan du gör slut om du vill fortsätta att ha kontakt med din partner eller inte”, råder Vårdguiden.

På den rödgröna hemsidan tackas det också för tiden som varit. Sajten ska släckas ner och istället hänvisas till de tres egna hemsidor.

”Tänk efter om det är praktiska saker som ni måste ordna. Kanske delar ni lägenhet eller har gemensam ekonomi”, skriver Vårdguiden.

Rimligen vinner alla tre partierna på detta. För dem som tappat i valet handlar det också om att fundera över vad som gick fel. Rätt använd kan tiden i opposition ge chans till en omprövning av politiken.

Därför har även den nya oppositionen i Borås, de fyra allianspartierna, en del att fundera över. Det gamla sexpartisamarbetet finns inte längre. (Dessutom kan man fråga sig i vilken mån det verkligen var ett samarbete under mandatperiodens sista tid.) Nu är MP och Vägvalet hos de rödgröna.

”Om någon av er träffar en ny kan det vara respektfullt att själv meddela den du var ihop med tidigare. Då får han eller hon inte höra det av någon annan”, konstaterar Vårdguiden.

För allianspartierna öppnar sig nu möjligheten att ge varandra mer fritt spelrum. Att kompromissa tär på krafterna och besluten tenderar att flytta uppåt i partierna.

M i Borås gick visserligen fram men långt mindre än i riksdagsvalet. På riksplanet lyfter partiet fram den ena nya förmågan efter den andra till tunga poster. Finns en sådan strategi i Borås? Och hur ser det ut i de andra nyblivna oppositionspartierna?

Maktskiftet ställer krav, inte bara på det nya styret utan även på oppositionen. Men den ”otraditionella” maktlösningen i Borås försvårar. När S lovar att inte driva sina profilfrågor tar man också bort en del av den konflikt som är så viktig för en livaktig opposition.

Därför kommer det att bli än viktigare för alliansens partier att positionera sig utifrån sina egna värderingar, inte bara relatera relationen till de rödgröna. Kanske helt enkelt börja ta upp en del av de där frågorna som riskerar att försvinna när någon haft makten länge: Vad vill vi och varför?

Hur långt isär man ska tillåta varandra att gå, kan säkert bli föremål för diskussion, inte minst när budgetarna ska läggas. Men även under oppositionstiden måste alliansen upprätthålla det politiska samtalet sinsemellan. ”Prata med varandra om saker ni tycker känns fel, men även om saker som känns rätt”, lyder Vårdguidens råd om hur relationer hålls levande.