Demokratin är inte någon lek

Och nej, jag tänker inte på presidentvalet, utan på det barnval som startade i Borås i måndags. 10 000 barn i åldrarna fyra till tolv år är röstberättigade i detta val, som är utformat som en beslutande folkomröstning. Det finns tre alternativ till ny lekplats i Stadsparken att välja på.

Enligt kommunstyrelseordförande Ulf Olsson känns det ”... väldigt naturligt att låta dem som ska använda lekplatsen också bestämma hur den ska se ut”.

Det kan ju låta som en självklarhet, men så är det inte. Röstregler medger inte alltid att alla som påverkas får vara med och bestämma. I så fall hade t.ex. även vi i Sverige fått vara med i tisdags och rösta om presidenten i USA. Vem som är statschef i världens största ekonomi får ju återverkningar långt utanför landets gränser.

Men utan att fördjupa sig i komplikationerna med ett system som bygger på det som kallas påverkansprincipen (ska man ha fler röster ju mer man påverkas, till exempel?) kan man konstatera att barnvalet i Borås är snudd på unikt.

Ett liknande försök gjordes i Göteborg, där barnen i samband med valet 2006 fick rösta om utseendet på spårvagnar och lånekort.

Det initiativet fick kritik från barnombudsmannen, som visserligen gladdes åt att barn fick inflytande men tyckte att skulle nu barnen få rösta borde det ha handlat om tyngre frågor som mobbning och skolan.

Man kan i tider av larmrapporter om läget på skolor diskutera hur viktig den exakta utformningen av lekplatsen i Stadsparken egentligen är. Eller och om barns inflytande och idéer verkligen tas bäst tillvara genom att de ställs inför tre redan färdiga förslag.

Ändå tycker jag att barnröstningen i Borås är ett riktigt smart initiativ. Att barn får se hur det går till att rösta, helt enkelt tränas i själva proceduren, sänker trösklarna till vallokalen på ett lovvärt sätt.

Det är viktigt , även om man ska komma ihåg att det inte är särskilt svårt att rösta i Sverige. Generösa regler för förtidsröstning och avsaknad av invecklad registrering är viktiga inslag.

I Borås har de populära valstugorna på Stora Torget och i Knalleland ytterligare underlättat röstningen.

Går man tillbaka till USA kan man konstatera att där är det betydligt besvärligare. Bilderna i tisdags av timslånga köer tillsammans med rapporterna från valobservatörerna, som bland annat anmärkte på problemen med hur röstlängderna upprättats, vittnar om en situation där det är en snårig väg fram till röstmaskinen.

Det är förstås inte den enda förklaringen till det med svenska mått mätt låga valdeltagandet. Men man ska vara vaksam på vad komplicerande regler för med sig för ovana grupper, till vilka unga hör.

Alltid läsvärde journalisten och författaren Martin Gelin, som bor i USA, skrev i DN häromdagen om den republikanska offensiv som vill skärpa vallagarna med motivet att försvåra fusk.

Det var en rätt ruggig beskrivning av en aktion som i själva verket avser att få ner valdeltagandet bland fattiga, etniska minoriteter och förstagångsväljare, det vill säga de som i hög grad lockats av Obama.

Det kan handla om alltifrån öppettider och placering av vallokaler, till att vapenlicens men inte student-ID, duger som legitimation (i Texas).

Tillbaka till Borås. Nästa söndag avslutas röstningen. Sedan blir det, som sig bör, offentlig röstsammanräkning i Stadshuset under valnämndens överinseende.

Och sedan?

Ja, då är det viktigt att politikerna verkligen genomför det förslag som vinner, även om de själva hade en annan favorit.

För valdeltagande handlar inte endast om hur enkelt det är att gå och rösta. Den som en gång blivit besviken på politiker som struntar i att genomföra vad de lovat, kan känna att det inte är så viktigt att rösta igen.

Det gäller alldeles oavsett om det handlar om en linbana på lekplatsen eller att inte leva upp till kommunala utfästelser om att satsa på skolan.

Svikna löften bygger också trösklar till vallokalen.