Att hämta tidigt – ett hot mot kommunala jobb?
En av dem är Emma Henriksson, som leder partiets familjepolitiska arbetsgrupp. I veckan föreslog gruppen att alla kommuner ska införa elektronisk in- och utcheckning i barnomsorgen. Förutom bättre koll på verksamheten blir det lättare att koppla avgiften som föräldrarna betalar till faktiskt nyttjad tid, skriver Henriksson med flera i Svenska Dagbladet.
KD har tidigare aviserat att man avser att bredda och förändra sin familjepolitik. Det vore välkommet. Hittills har dock resultatet varit magert och stämpelklockan är inte heller en kioskvältare i sammanhanget. Då var det intressantare att läsa reaktionerna. Inte minst från Kommunal som går i taket i ett svar från ordföranden Annelie Nordström och chefekonomen Emma Lennartson.
De ser stämpelklockan som en återvändsgränd, som stämmer illa med arbetslinjen. Vad händer om flera hämtar tidigt, undrar de och svarar själva med ett räkneexempel: "Om alla förvärvsarbetande småbarnsföräldrar går ned en timme i arbetstid per dag förlorar kommunerna skatteintäkter i storleksordningen 4,5 miljarder. Det motsvarar 14.000 barnskötare."
Tydligare kan väl inte varningen bli till föräldrar som överväger att hämta sin ettåring klockan halv fem istället för halv sex. De hotar kommunala arbetstillfällen!
Det är ett vuxenperspektiv på förskolan som i sin förlängning är rätt kusligt. Man undrar lite vem Kommunal menar att förskolan är till för, egentligen. Vuxenperspektivet är genomgående i Kommunals beskrivning, där de också förfasar sig över mammor som hämtar tidigt.
Fyra av tio kvinnor med barn under åtta år jobbar deltid, jämfört med nio procent av papporna, skriver Kommunal. "Kvinnorna betalar för de tidiga hämtningarna med lägre inkomster, försämrade karriärmöjligheter och sämre pension."
Det är ett högt pris, absolut. Men man måste också väga in det som ligger i den andra vågskålen, nämligen tiden med barnen. Även om många av de deltidsarbetande småbarnsmammorna sliter så de slår knut på sig själva, är det sällan det efteråt hörs bitterhet över att de inte satsade lite fler timmar på jobbet och lite färre på barnen.
Är det några man ska beklaga är det de heltidsarbetande papporna, som i efterhand ofta undrar varför de inte i tid insåg hur fort småbarnsåren går och ångrar att de inte prioriterade annorlunda. Färre jobbmöten och fler dagishämtningar måste inte vara ett nerköp.
Det finns goda skäl att hoppas på en jämnare fördelning av deltidsarbetet. Precis som det finns goda skäl att slå vakt om en god bemanning i förskolan. Men med Kommunals vuxenperspektiv blir de heltidsarbetande papporna hjältarna och barnen ett medel att skapa fler kommunala arbetstillfällen.
Det är att nedvärdera både förskolans roll och barnens betydelse.
