Resa, jobba, festa – och kanske barn...?
Resa, fundera på utbildning, jobba ihop pengar, resa lite till, komma in på utbildning, njuta av friheten att styra sin egen tid, få fast jobb istället för projektanställning, hitta en karl som klarar tempot, leta efter bostad, vidareutbilda sig, byta jobb, relationskrisa, hitta en ny karl, testa att relationen verkligen håller, renovera lite hemma?
Listan kan göra hur lång som helst. Svenska kvinnor är ambitiösa, vill mycket, hoppas mycket.
De allra flesta vill ha barn också, särskilt de yngre. Över 80 procent av de 22-åriga kvinnorna tror att de kommer att skaffa barn i framtiden. 68 procent av de 30-åriga kvinnorna (av dem som ännu inte har barn) har samma inställning.
Så kommer det inte att bli. Den ofrivilliga barnlösheten ökar. ”Det är en felaktig uppfattning att barn det kan vi alltid skaffa senare,” sade läkaren Janos Amosy i BT nyligen. Den enskilt största orsaken till ofrivilliga barnlöshet som han ser hos sina patienter är att kvinnorna blir äldre.
Man må känna sig som 23 år, ha botox i pannan och köpa kläder på samma ställe som stans tonårstjejer – kroppens biologi låter sig inte duperas av ungdomlig fasad och sinne.
Så alltmedan det byggs upp som ska ge det lilla livet en perfekt start – mogna föräldrar och trygg uppväxt – då sackar kroppen och risken ökar att det inte blir något barn.
Amosy talar om hur hur informationen måste bli tydligare när kvinnor önskar preventivmedel. Fler måste bli medvetna om riskerna med att vänta med att försöka få barn.
Det är säkert helt nödvändigt. Men det ligger också värderingar, inte bara okunskap, bakom förändringen.
”Unga vill vara emotionellt mogna redan innan de får barn. Det är ett tänkande som inte fanns för ett par generationer sedan”, förklarade Eva Bernhardt, professor i demografi, när Aftonbladet dryftade frågan om de allt äldre förstföderskorna.
Kanske är det uppsjön av föräldraböcker och tidningar som påverkat. Det är lätt att få intrycket att det ska till en fil kand i föräldrakunskap innan man ens vågar sig in på Apoteket och köpa ett graviditetstest.
Förutom den kris det blir för den som vill få barn men inte kan, finns det ett samhällsproblem. Skjuts barnafödandet upp för länge är det fler som förblir barnlösa (en del frivilligt därför att de vänjer sig vid livet utan barn), och det blir färre antal barn per kvinna, de hinner inte få så många som de vill.
Så vad gör man? Lockar med bonus i föräldraförsäkringen för den som får barn före 25?
Nja. Men självklart påverkar föräldraförsäkringen. Det syntes t.ex. när man införde snabbhetspremien, så att en kvinna som blir gravid inom ett år och nio månader efter första barnets födelse får behålla samma föräldrapeng. Plötsligt började svenska kvinnor få barn tätare än förr, en utveckling som inte är ensidigt positiv.
Med den utformning försäkringen har idag gäller det att ha etablerat sig på arbetsmarknaden och ha fast hyfsad inkomst. Det gynnar den som är välutbildad 35-åring men hjälper få 23-åringar.
Än värre kan det bli. Nu senast var det moderatkvinnorna som ville satsa en och en halv miljard kronor på att ta bort taket i försäkringen så att framförallt fler pappor (de tenderar att vara mer högavlönade) lockas att byta jobbet mot blöjbestyr.
Men varför är 42-åriga högavlönade pappor viktigare än 23-åriga mammor?
Är det inte dags att sluta fjäska för papporna och ta de blivande mammorna på allvar?
Varför inte istället höja golvet så att den som studerar och blir gravid får en hyfsad ersättning?
Det skulle också sända en signal om att det är välkommet att sätta barn lite längre fram på den där ”ska-göra-listan” som de ambitiösa svenska kvinnorna har.
