Ivrig m-jakt på förnyelse
Jo, en del förstås. Men den som trodde att de nya moderaterna slagit sig till ro med den förnyelse det inneburit att etablera sig som det nya arbetarpartiet har fel. Här i Sollentuna finns ambitioner att ta partiet ännu längre in i det område som fått närmare magiskt skimmer, ”förnyelseland”. Landet där allt kan hända, där begrepp ställs på ända och där de nya väljarna antas finnas.
Först på scen i det två dagar långa konventet är partisekreterare Per Schlingmann: ”När några roffar åt sig på andras bekostnad, då protesterar vi”, dundrar han, under de blå och vita ballongerna som scenen pyntats med.
– Det är dags för oss att tydligare ta striden för ett rättvisare Sverige.
Schlingmann har säkert rätt i att rättvisa är en grundläggande värdering i Sverige. Få går omkring och hoppas på mer orättvisa, det krävs ingen opinionsundersökning för att våga slå fast. Men även om vänsterns självutnämnda monopol på rättvisa behöver utmanas är det nog svårare för moderaterna att bli det nya rättvisepartiet, än det var att bli det nya arbetarpartiet. Det lär åtminstone bli kamp om det.
Rättvisa i moderat tappning är att insatsen ska göra skillnad, enligt Schlingmann. Om det är det rättvisebegreppet som går hem vid köksborden återstår att se. Men det är där, någonstans mellan müslin och kaffekoppen som moderaterna vill vara. Mitt i vardagsbestyren, mitt i samtalen om vad som upptar människors tankar.
”Partiet som ser människors vardagsproblem, som ställer rätt frågor och som utvecklar en ansvarsfull pragmatisk politik som gör samhället bättre”, som Schlingmann uttryckte det.Därför startar moderaterna i en helt annan ände än tidigare när man på konventet diskuterar sjukvården. Nu är det jämlikheten som lyfts fram först, allas rätt till lika vård i god tid var man än bor.
Det kanske inte uttrycks exakt så vid köksborden , men det är snarare den frågan, snarare än driftsformen som dryftas där. Filippa Reinfeldt, ordförande i arbetsgruppen för sjukvård, medgav också att moderaterna diskuterat fel frågor förut. Nu är det patientperspektivet som gäller,
– Vi måste utgå från behoven och enskilda patienternas möjlighet och rätt, förklarade Filippa Reinfeldt.
Och nog för att processer i partier kan vara tröga, men viss förvåning kan man känna för att det som för vanliga väljare ter sig rätt självklart, kan ta så lång tid för partier.
Moderaterna har kommit till konventet med hyfsat goda opinionssiffror men med problem som syns i de mer detaljerade mätningarna. Så har en undersökning till exempel visat att just vad gäller sjukvården anser 26 procent att moderaterna har de sämsta idéerna, blott elva procent att partiet har de bästa. Där har istället socialdemokraterna långt större förtroende.
Dessutom har moderaterna en fortsatt stark manlig profil på sin väljarkår. Mona Sahlin fick stora rubriker häromdagen för att männen överger hennes parti och samtidigt förstärks tendensen att moderaterna i första hand lockar män. 28 procent av männen och bara 22 procent av kvinnorna stöder partiet.
Nu är ju inte män sämre väljare än kvinnor, men för ett parti som uttryckligen sagt sig vilja locka fler kvinnor är det sådant som brukar resultera i bekymrade uttalanden från partisekreteraren.
Så förmodligen väntar en ny opinionsundersökning , om den inte redan är gjord, om vilka ståndpunkter moderaterna skall inta för att locka kvinnorna. Men det som i förnyelsearbetet varit moderaternas stora tillgång, viljan att förutsättningslöst lyssna till väljarna, kan också drivas för långt.
Ett parti kan inte bara vara en uppsättning ståndpunkter för vad väljarna för stunden anser viktigast, det måste finnas en kärna, en hållning. En vilja att driva en vision, grundad i ett antal värderingar.
Visst har moderaterna det, men det kanske vore värt att beskriva dem lite oftare. Vem vet, en och annan väljare kanske skulle uppskatta en ideologisk markering där mellan müslin och kaffekoppen .
Och jodå, också ett sådant arbetssätt kan kallas för förnyelse. Rentav rättvis sådan om man så vill.
