Har du rätt värderingar, lilla vän?

Och avsikten är den bästa, integrationen måste bli bättre, fler måste arbeta. Det är ohållbart när människor står utan jobb år efter år. Det är förödande med bostadsområden där barnen växer upp utan att se de vuxna gå till jobbet.

Men mest uppmärksamhet har ändå förslaget om ”svenskkontrakt” för invandrare fått. Per Schlingmanns utspel i söndags om hur utomeuropeiska invandrare skall skriva på ett kontrakt som klargör svenska värderingar förtydligades på måndagen av Elisabeth Svantesson, ordförande i moderaternas integrationspolitiska grupp, i en artikel på debattsajten Newsmill:

”Det får helt enkelt aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män och där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd.”

Det kan ju låta rätt okontroversiellt. Men på något sätt, oklart hur, är det alltså tänkt att om de nyanlända utomeuropeiska invandrarna bryter det här kontraktet, ska det vara kopplat till exempelvis bidragssystemet.

Det är då det börjar bli tveksamt . Det är då man är ute och klafsar i träsket. Tyck rätt, tyck svenskt – så belönas du.

Det börjar bli som Ytterbyskolan i Kungälv, som ville underkänna elever för att de inte tyckte rätt saker i samhällskunskapen. Deras värderingar stämde inte överens med skolans, och ställd inför denna obehagliga situation hotade skolan med det effektivaste vapen de tyckte sig se – sänkt betyg.

Så skrämmer man kanske högstadieelever, men vinner dem knappast för de värderingar skolan står för.

Dessutom kan man undra över vem som ska formulera den svenska värderingen om arbetslinjen som Svantesson beskriver.

Mona Sahlin (född i Sollefteå, bor i Nacka) har ju t.ex. nyligen dömt ut den rådande arbetslinjen som ”satanisk,” så hon lär ju inte vara aktuell.

Ger hon inte därmed i själva verket uttryck för en osvensk syn på arbetslinjen?

Det är bra att moderaterna vill diskutera värderingar. Politiken fastnar lätt i bidragsnivåer och krontal, värderingarna kommer på undantag. Och självklart bygger vår demokrati och våra lagar på ett antal värderingar om människors lika värde och så vidare, som måste upprätthållas och förmedlas till dem som kommer hit.

Ja, ibland kanske även till dem som bor här. För vad för slags värderingar var det ett uttryck för när personalen på ett äldreboende i Halmstad vanvårdade de gamla så att de själva skulle kunna fika i lugn och ro?

Osvenska? Svenska?

Och girigheten som i krisens efterdyningar visat styra så mycket i finanssektorn, är den svensk? Eller det ofta uppmärksammade fusket vid vård av sjukt barn – visar det att svenska föräldrar uppför sig typiskt osvenskt när de fyller i försäkringskassans blanketter?

Kanske är det inte så dumt med den idé som Alf Svensson återigen motionerade om i höstas, en värdekommission.

Svensson har drivit frågan länge, inspirerad av den norska modellen. ”Sverige bör i syfte att bredda och entusiasmera den etiska diskussionen med sikte på samhällets fundament och därmed de mänskliga fri- och rättigheterna tillsätta en värdekommission.”

Statliga kommissioner löser inte allt . Men det kan vara en god början på en bred debatt.

Ty de värderingar som bär vårt samhälle måste synas också i integrationspolitiken. Ett ogenomtänkt förslag till ”svenskkontrakt” riskerar däremot att skapa fler problem än det löser.