Guldklockan har förlorat sin glans
Åtta år – lång period.
Undrar hur en annan av dem som gör Västerteg sällskap bort från riksdagen efter den här mandatperioden tycker om den tidsbedömningen. Socialdemokraten Margareta Israelsson har suttit där i 28 år när hon förra helgen meddelade att nu räcker det.
Per Westerberg , riksdagens talman, kom in 1977 – för att nu nämna några av de trotjänare som till skillnad från” hoppjerkan” Västerteg varit sitt uppdrag trogna länge.
Nej, det där var inte en nedsättande beskrivning av Västerteg, vi har redan på ledarsidan beskrivit hans val som hedervärt och det här är inte tänkt att handla om honom. Utan mer om politikens nya tider.
Det finns exempel, som de ovanstående, på långsittare i riksdagen, precis som de fortfarande delas ut guldklockor på många svenska arbetsplatser. Men de kommer att bli färre.
Andra värderingar och en annan livsstil gör att det som förr var åtråvärt nu sällan ses som en merit. Att byta jobb, testa något nytt och gå vidare mot nya utmaningar har blivit viktigare än att vänta in guldklockan. I dessa varseltider är i och för sig få jobb så säkra som förr, men förändringarna i attityder fanns före konjunkturdippen. Och de attityderna följer med in i politiken.
En del har dem i stadgarna . Så som riksdagens yngsta parti. Miljöpartiets språkrör får bara sitta i tre
perioder innan de måste ge plats för nytt blod. SSU har kongressbeslut på att förtroendevalda socialdemokrater ska sitta maximalt tre mandatperioder i sträck i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller riksdagen.
Anders Borg, som ju inte är förtroendevald men väl statsråd, ser sin tid som finansminister som en värnplikt för Sveriges bästa. En begränsad tid av hans liv där han står till tjänst i politiken, sedan väntar annat. Inte minst ska hans familj då få se mer av honom.
På ett sätt är utvecklingen i politiken också en bild av att vi blivit mer jämställda. Förr fanns män som år efter år kunde ägna politiken kväll efter kväll. Deras gärning var beroende av politikeränkorna, kvinnorna därhemma som såg till att barnen läste läxor och växte upp till skötsamma individer.
Nu delar man – inte allt, inte alla och inte hela tiden. Men i princip.
Eller sköter karriärerna växelvis ; den ene satsar på sitt arbete under några år medan den andre är hemma mer, sedan byter man.
Att färre söker guldklocka i politiken behöver inte vara något problem. Det som förr dömdes ut som ett hoppjerkebetende kan nu lika gärna beskrivas som att politiken vitaliseras av att få in mer av olika erfarenheter. Det är en utmärkt utveckling.
Om sedan en och annan sitter i många år är det väl inte heller så mycket att skrika betonghäck för. Att alla inte måste göra på samma sätt brukar också kallas för en trend, åtminstone om man tänker på vad modeoraklen säger om vad vi ska ha på oss: det finns inte en rätt kjollängd längre, individuellt val gäller.
Men det är anmärkningsvärt att avhoppen under mandatperioden är så många, både på riks- och kommunnivå. När tidningen Dagens Samhälle frågade runt bland avhoppade ledamöter var det många som var frustrerade över att fullmäktige var ett transportkompani, hade för tråkiga debatter o.s.v.
Det finns mycket som kan förbättras . Men kanske är också rastlösheten ett tidens tecken, liksom att omsorgen om den egna tiden och lusten väger tyngre än plikten gentemot de väljare som faktiskt har röstat in personen i fråga.
Att tala om ett förtroendeuppdrag som ett kall ligger ungefär lika mycket i tiden som att påstå att det finns särskilda yrken som är kall. Brukar uppfattas som kränkande, för att uttrycka sig modernt.
Men den som får ett förtroendeuppdrag har inte anmält sig till en hobbykurs bland andra där man slutar mitt i terminen för att läraren är en tråkmåns och kursdeltagarna inte så inspirerande som man trodde.
Det är ett åtagande. Politik ska tas på allvar, oavsett om man tillämpar guldklocke– eller hoppjerkemodellen.
TILL SIST
? rökning bland ungdomar är ett otyg. Men det bekämpas näppeligen med tramsiga anmälningar. En sådan är den i Jönköping, där en man KO-anmält filmaffischen där Lisbeth Salander har en cigarett i handen. Den kan ju uppmuntra ungdomar att börja röka. Vad blir nästa steg, förordning från Socialstyrelsen om att alla filmhjältar måste tugga kravmärkt?
? Nobelprisen är utdelade och inte heller i år infriades Lars Leijonborgs utfästelse från augusti 2005 när vi som var med vid landsmötet i Göteborg hörde honom säga: ”Det är ett vallöfte. Vi lovar: Fler Nobelpris till Sverige”. Men det kanske bara gällde om han själv fick förbli forskningsminister.
?bättre gick det för Herrljunga när det tävlades i vilken kommun som är bästa landsbygdskommun. Herrljunga vann. Ingen stor bankett men väl äran. Grattis!
?vad händer i Köpenhamn? Blir det ett avtal eller inte? Läs Birger Schlaugs krönika på ledarsidan på måndag om vem som lurar vem när alla tävlar om bästa klimatretoriken.
.
