What we blogg in life echoes in eternity...
Nörderi, denna väg till evig ära, berömmelse samt inre frid. Det är i alla fall så jag vill tro och hoppas att det är, att man inte ska behöva skämmas för att man ibland kan må så bra över att riktigt gräva ner sig i något. I mitt liv är detta något film. Jag kan som kring inget annat ämne fastna för till synes helt meningslösa detaljer, bli kvarsittande på en förfest i timmar och diskutera vilken ubåtsfilm som verkligen är den bästa (Crimson Tide slår The Hunt For Red October samt Das Boot med en hårsmån) eller ligga sömnlös en hel natt med en skönt molande känsla i magen efter att ha sett Requiem For A Dream för första gången. Blir man inte berörd av film, bra som dålig, finns det inget annat kvar att hämta ur en människa. Jag blir det ständigt, precis nyss på grund av att David Lynchs gåtfulla mästerverk Lost Highway har återutgivits på DVD, av allting som kretsar kring det mest fantastiska medium som finns.
Det är detta intresse som lite väl ofta kan te sig likt en besatthet som den här bloggen kommer att handla om, hur en hel värld av film ser ut genom mitt huvud.
Mitt namn är Karl Åkerström, min bibel stavas IMDB och gud heter Tim Burton.
Amen.
Häng på.
