Topp Tio 2003

DE TIO BÄSTA FILMERNA 2003

1) Elephant

Likt en osynlig ande svävar kameran längs korridorerna i skolan där allt snart kommer få sitt slut. Redan från sekund ett känner man att något är fel, det ligger saker i luften som är av den ondaste natur. Elephant är sublim och i sin ton men väldigt rättfram i sitt berättande, några skygglappar eller moralkakor får vi aldrig, bara det som händer och vad som komma skall. Vi följer ett antal vanliga ungdomar i sin dagliga rutin med att överleva i skolans hierarki, men också två vars planer kommer att förändra allt. En ohyggligt vackert genomförd film utan pekpinnar där du är domaren.

2) Lost in Translation

Världens bästa Bill Murray får riktigt vältra sig i det han gör allra bäst: den uttryckslösa humorn. De ledsna ögonen glöder innerst inne, den döda pannan försöker rynkas och mungipornas strävan att nå uppåt blir aldrig riktigt vad han har tänkt sig. Sofia Coppolas lo fi-epos om den grånande filmstjärnan Bob Harris och den nygifta Charlotte och deras begynnande kärlekshistoria i Tokyo är sorglig, hoppfull och charmig som få. Och så har den också världens kanske mest fascinerande stad som självklar huvudrollsinnehavare.

3) Big Fish

Efter det totala misslyckandet med Planet of the Apes återvände Tim Burton 2003 i storartad stil med Big Fish, en oefterhärmlig släktsaga om en man, Edward Bloom, och hans enligt egen utsago grandiosa leverne. Vad som är fakta och vad som är påhittat går inte att utröna då den skrävlande Bloom på sin dödsbädd en gång för alla berättar sitt livs historia för den ständigt tvivlande sonen. En ohämmad hyllning till livet breder ut sig i en underbar saga där gränserna kastas bort och just det berättande som den skildrar tar överhanden.

4) Oldboy

Chan-Wook Parks andra del i hans hämndtrilogi är också den bästa, även om Chinjeolhan geumjassi (Lady Vengeance) nästan når upp till samma höjder. Oh Dae-Su kidnappas en dag, helt utan förklaring och blir satt i ett skabbigt vardagsrum där han också blir kvar i 15 år. Plösligt släpps han ut, men någon förklaring till att just han har avtjänat detta straff får han aldrig. Väl ute börjar Oh Dae-Su söka efter sanningen, vilket får våldsamma konsekvenser.

Den nästan tvådimensionella slagsmålsscenen i slutet av filmen är en klassiker, då man gång på gång kippar efter andan och känner instängdheten slå sina klor om ens liv.

5) 21 Grams

Alejandro Iñárritus becksvart gripande och snillrikt uppbyggda drama om tre människor som genom en fruktansvärd bilolycka förenas i en värld av sorg, kärlek och uppvaknande. 21 gram är den vikt som det sägs att kroppen förlorar i ögonblicket då du dör, det är tyngden av din själ som lämnar dig.

6) Mystic River

Dennis Lehane och hans böcker är Hollywoods just nu kanske mest använda författare. Inte undra på det, hans mustiga och brutala berättelser från uppväxtens Boston är sällsynt mångbottnade och spännande draman där människan och dess ibland oförklarligt vidriga handlingar står som ett naturligt centrum. Mystic River är en tät och mörk thriller om det förflutna som jagar ikapp, förmågan till att aldrig förlåta och strävan efter den lycka som kanske inte finns. Clint Eastwood briljerar i regissörsrollen och Sean Penn, Tim Robbins, Kevin Bacon och Marcia Gay Harden är extremt trovärdiga i sina ångestladdade rolltolkningar.

7) Monster

Aldrig har väl en förvandling till det fula gjort och påverkat så mycket. Den annars så undersköna Charlize Theron ser verkligen för jävlig ut som den lesbiska prostituerade Aileen Wuornos vars liv och omständigheter gör henne till en seriemördare av de män som så brutalt utnyttjar och förstör henne. Filmen är ett smutsigt och många gånger äcklande drama om hur definierbara faktorer gör en människa som aldrig fått någon chans att bygga upp till ett i samhällets ögon fruktansvärt monster.

8) X-men 2

Sällar sig till den lilla skara av uppföljare som med råge klår sin föregångare på fingrarna. Bara inledningsscenen då Night Crawler på ett synnerligen ögonbrynshöjande och våldsamt sätt tar sig in i Vita Husets ovala rum är bättre och snyggare än hela första filmen som när den kom var en rätt så rejäl besvikelse. Karaktärerna, handlingen, effekterna och actionen är alla uppskruvade till max när alla mutanters existens är i fara då bland annat William Stryker har hittat en lösning på ”the mutant problem”.

9) Finding Nemo

Den fram till år 2003 bästa animerade filmen som gjorts. Pixar spränger varenda gräns som finns för fantasifullt skapande då den nervöse clownfisken Marlin och hans påtvingade kompanjon Dory, en fisk med minst sagt påverkande dåligt korttidsminne, beger sig ut på det djupa havet för att hitta Marlins borttappade son Nemo.

10) The Return of the King

Den bästa, största och mest hybrisliknande av de tre filmerna om härskarringen. Peter Jackson har inte längre något att spara på då sagan ska avslutas med dunder och brak, vilket gör att allt har fördubblats (från specialeffekter till känslopalett) så att ingen kan titta klart och känna sig lurad. Såhär i efterhand känns den abnorma hysterin kring dessa filmer väldigt mättande, men man får aldrig glömma en sådan viktig faktor som att kärleken till filmen överglänser allt. Det syns.