Topp Tio 1999

På grund av min personliga tvekan till att upprätthålla denna blogg i dess nuvarande form så kommer jag de närmaste dagarna mata ut listor likt en besatt, eller nja... i alla fall minst en per dag tills vi är framme vid året vi just nu lever i. Enjoy.

DE TIO BÄSTA FILMERNA 1999

1) Fight Club

"This is your life and it's ending one minute at a time. " Surrealism, drypande svart humor, vibrerande frustration, köttiga sår efter rallarslagsmål och Edward Norton, Brad Pitt samt Helena Bonham-Carter i en sällan skådad högform. Fight Club (efter Chuck Palahniuk kolossala Vice-roman) av mästaren Fincher är som ingen annan film och blev precis den cineastiska bibel som en hel generation av tillbakadragna och rastlösa människor (framför allt män) sökt med ljus och lykta efter ända sedan Natural Born Killers härjningar.

2) Magnolia

188 minuters ren och genomskinlig magi. Paul Thomas Andersons episka drama om ett antal människors bittra och förkrossande öden i jakt på förlåtelse och förståelse i det vi ibland tyvärr måste kalla livet har verkligen allt. Slutet är häpnadsväckande förvånande och enormt i denna filmiska mosaik som aldrig lämnar en ifred.

3) Sleepy Hollow

Dimma, dimma och åter dimma. Tim Burton lär ha sagt att om han någonsin skulle bli tvungen att använda sig av detta bolmiga naturfenomen i en film igen så skulle han lägga av. För visst är det så att den elakartade dimman runtom den lilla staden Sleepy Hollow spelar en stor roll i den här majestätiska sagan, men att glömma bort Christopher Walken i sitt livs skurkroll, en Johnny Depp roligare än någonsin och Tim Burton fast förankrad i en ack så ljuvlig gotisk dröm vore blasfemi.

4) The Matrix

En revolution. Matrix blev välförtjänt 1990-talets största filmiska fenomen och den rulle av alla som fick mest grotesk genomslagskraft. För oss obildade västerlänningar var varenda ruta av film ett mästerverk i all sin bullet time- och vajerstunts-härlighet, borta i Asien log de lite förmätet och mumlade något i stil med "kom in i matchen för fan, sånt där har vi gjort i 20 år". Spelar ingen roll, en film där Keanu Reeves kan övertyga som en utvald frälsare i en av maskiner konstruerad slöjvärld där allt är möjligt för "de som har öppnat ögonen" är alltid värd klassikerstämpeln.

Förresten, tillhör du den utrotningshotade minoritet som inte sett en minut Matrix så snälla, strunta i de två efterföljande kalkonerna The Matrix Reloaded och The Matrix Revolutions...

5) Being John Malkovich

Minst sagt bisarre manusförfattaren Charlie Kaufmans magnifika genombrott. Att han sedan toppade den här insatsen med Eternal Sunshine of the Spotless Mind lär jag få anledning att återkomma till... Premiss: Dockmakaren Craig Schwartz (en hysteriskt nedsminkad John Cusack) upptäcker via en våning som egentligen inte finns i sitt arbetshus en portal rätt in i skådespelaren John Malkovich hjärna. Väl där kan man vara Malkovich i 15 minuter varpå man blir nedslängd i ett dike utanför New Jersey. Tillsammans med sin äregiriga fru Lotte (en ÄNNU mer hysteriskt nedsminkad Cameron Diaz) försöker Craig komma på hur man bäst kan utnyttja denna upptäckt. Låter det en aningens märkligt? Rätt gissat, det är det också, samt totalt genialt.

6) Todo sobre mi madre

Den svenska titeln Allt om Min Mamma säger egentligen allt. Vad som framgår med all önskvärd tydlighet redan efter fem minuter är att det här är en film av Pedro Almodóvar. Kvinnorna är starka, självständiga, självlysande och ett aldrig sinande skinn på näsan medan männen är antingen fjolliga och bittra transvestiter eller i allmänhet odugliga på det mesta. Faktum är att Todo sobre mi madre är det bästa Almodóvar någonsin gjort när den sörjande och ensamstående modern Manuela ger sig iväg från Madrid till Barcelona för att söka upp fadern till hennes son som endast 17 år gammal dog i en bilolycka.

7) Eyes Wide Shut

Det känns än idag som att Stanley Kubricks (åh denna gud) bortgång den 7 mars 1999 är en av de största förlusterna filmskapandet någonsin kommer lida. Eyes Wide Shut blev Kubricks sista film och det kan kanske, kanske, kanske spela in en viss roll i hur man ser och bedömer den. Vad som dock är fakta: dåvarande makarna Tom Cruise och Nicole Kidman spelar långt in i övermodets rike i detta svarta, surrealistiska och sexualiserade drama om doktorn William Harford som under en nattlig odyssé i New York upptäcker och tvingar tillbaka sidor av sig själv som han aldrig tidigare har anat.

8) American Beauty

Lester Burnham tillsammans med hela den amerikanska medelklassen har problem, grova sådana. Förutom en alltmer tilltagande bitter frustration över att lyckan aldrig känns så perfekt som den borde ha gjort så finns det längre ingenting som känns. Den grånade familjefadern Lester söker sig till outforskade marker och kickar, vilket obönhörligt leder till ett slut som inte kommer bli bra för någon.

9) The Straight Story

Du har levt ditt liv i rädsla för det okända och förnyelse. Din kropp har långsamt förtvinat i åldrandets förbannelse och det som du en gång trodde på är inte längre värt något. Vad då göra som en sista, helt igenom god handling innan du dör? Alvin Straight tar saken i egna händer och färdas på en motorgräsklippare genom ett USA där nytt möter gammalt för att förenas med sin bror. The Straight Story är utan tvekan Mäster David Lynchs mest "normala" film, men samtidigt den mest behjärtansvärda och livsbejakande historia som berättats på hur länge som helst.

10) Office Space

Yeeeahhh, m'uh... I'm gonna have to...uuumm, yeeeah go ahead and designate Office Space number...um yeeah...ten on this list of the best films of...uuuummm...1999. Great.