Annons
Nyheter

Varför ska a-kassan betala fisket?

Hur ska staten hantera en bransch som är en livsstil men som inte har någon möjlighet att bära sig ekonomiskt?
Nyheter • Publicerad 11 januari 2009
Livet till sjöss är inte särskilt lönsamt. Det är bara en liten del av Sveriges fiskare som har möjlighet att försörja sig på havets frukter.
Livet till sjöss är inte särskilt lönsamt. Det är bara en liten del av Sveriges fiskare som har möjlighet att försörja sig på havets frukter.Foto: HASSE HOLMBERG/Scanpix

Ungefär ett tusen personer livnär sig inom fiskerinäringen, varav 580 tillhör gruppen med mindre båtar som fiskar med garn eller nät.

Förra året tog dessa 580 upp fisk ur havet till ett värde av 122 miljoner kronor, eller 210.000 kronor per person. Räknas kostnader för båt, räntor och amorteringar bort ger detta en månadslön på knappt 4.000 kronor före skatt. Det borde förstås inte vara möjligt att försörja sig på en så liten lön.

Annons

Enligt uppgifter från Fiskeriverket är det också bara det 50-tal fiskare som jobbar på stora trålare som verkligen kan leva på fisket. De landar tre gånger så mycket fisk och har en snittlön på 50.000 kronor före skatt.

Ekvationen går på det stora hela alltså inte ihop. En orsak till att så många ändå kan livnära sig på vad havet ger kan kopplas till svartfiske. Sverige tillhör dessvärre de länder runt Östersjön som svartfiskar mest.

En annan orsak är att fiskarnas a-kassa är minst sagt generös. Den fungerar i praktiken inte som någon omställningsförsäkring eller som ett stöd vid tillfällig arbetslöshet. Istället verkar den utgå ifrån att det råder konstant arbetsbrist bland fiskarna. Kraven för att få ut ersättning från kassan är nämligen smått löjeväckande. Ishinder, drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter eller andra väderleks- eller miljöförhållanden är bara några exempel.

Tänk er om andra utomhusarbetare, exempelvis byggjobbare, skulle få ersättning för dåligt väder? Hur dyr skulle inte deras a-kassa bli för staten? Men så går också fiskarna på a-kassa 55 dagar av 240, en nivå långt över andra yrkesgrupper.

Fisket har en kultur och en historia som går hundratals, för att inte säga tusentals år tillbaka i tiden. Även om det faktiskt skulle löna sig ifall näringen upphörde och staten betalade ut pengar direkt till fiskarna, vore det fel att bara stänga ned en hel näring. Och eftersom fiskekvoterna bestäms inom EU skulle det inte göra någon skillnad för fiskbeståndet om regeringen bestämde sig för att låta båtarna ligga kvar i hamn och istället betalade ut ersättning.

Men varför det omges av så mycket byråkrati och sådana lösliga kriterier för a-kassan är en gåta. Dessutom, om nu regeringen vill hålla fiskerinäringen vid liv, varför då i praktiken avlöna fiskarna via a-kassan?

Hade det inte varit enklare och mindre byråkratiskt krävande att staten subventionerar yrkesfiskarna direkt? Något är snett inom svenskt fiske. Det är dags för jordbruksminister Eskil Erlandsson att ingripa.

Johan Söderström
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons