Public service utredningen bjuder på repris
Hade den kortvariga kulturministern Cecilia Stegö-Chilo suttit kvar längre kanske regeringens underlag sett annorlunda ut. Som det ser ut nu och med de direktiv den gavs får utredningen i stort sett godkänt av oppositionen.
Detta borde i sig vara en varningsklocka för kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, åtminstone om hon vill ta chansen att trimma den tungrodda public service-skutan.
De förändringar som Frebran presenterar verkar mest vara av kosmetisk karaktär och dessutom svåra att förstå. Den meningslösa licensavgiften, som den tekniska utvecklingen gjort onödvändig, skall finnas kvar men byta namn till public service-avgift. Ingen finansiering via skattesedeln alltså. Istället för att renodla uppdraget föreslås vidare att SVT skall fortsätta konkurrera med underhållning som andra kanaler gör minst lika bra. Bredd skall även fortsättningsvis prioriteras före särprägel.
Inte heller står det något om fonder för produktioner i allmänhetens tjänst där andra TV-kanaler kan söka finansiering.
Visst känns det också något bakvänt att tyngdpunkten i en utredning, tillsatt av en borgerlig regering, är att göra SVT mindre kommersiellt genom minskad sponsring. Tyvärr föreslår också Frebran fortsatt utarmning av produktionen utanför Stockholm vilket blir resultatet av att 55 procent av allmänproduktionen inte längre skall behöva produceras utanför tullarna.
Så försvinner viktiga perspektiv och känslan av en TV-kanal för hela Sverige.
