Segern var allt annat än överraskande, opinionssiffrorna har talat till Obamas fördel i veckor. Glädjande ur demokratisk synpunkt är att presidentvalet lockade rekordmånga till valbåsen. Preliminära siffror talade om 68 procent vilket är bland de högsta siffrorna i modern tid i USA.

Mycket av detta kan förklaras av att fenomenet Obama skapat något av en massrörelse över hela USA, inte minst bland unga, mobila väljare som han nått genom nya kampanjmetoder.

De förhoppningar som nu sätts till den förste färgade presidenten är enorma, vissa talar om en valfeber som inte setts sedan John F Kennedys dagar. Snart nog kommer dock viljan att få till en förändring att nötas mot de enorma utmaningar som Obama står inför och en hård politisk verklighet. Finanskrisen var en av de faktorer som hjälpte Obama fram till segern. Nu tvingas den relativt oerfarne senatorn att bekänna färg. Han måste snarast försöka häva krisen genom olika sorters stimulanser.

Presidenten har dessutom att hantera de djupt impopulära krigen i Irak och Afghanistan. Dessutom måste Obama få till någon sorts uppgörelse om sjukförsäkringen. Presidenten kan dock till skillnad från föregångaren och partikamraten Bill Clinton sannolikt räkna med att styra tillsammans med en demokratisk kongress. Detta borgar för politisk förändring de närmaste åren.

Bilden av USA utomlands lär förändras till det bättre efter Georg W Bushs tid vid makten. Sannolikt får vi se ett USA som i högre utsträckning väljer internationella lösningar, men amerikansk militär kommer att stanna kvar i Irak ett antal år till och utöka insatsen i Afghanistan. Däri skiljer sig inte John McCain och Obama speciellt mycket åt. Risken från såväl europeisk som svensk synvinkel är dock att Obama kommer att föra en mer frihandelsfientlig linje än McCain skulle ha gjort.

Obamas seger är historisk på många sätt. Om han som president klarar av att tona ned förväntningarna och infria åtminstone en del av sina löften kan vi gå mot en ny era inom amerikansk politik.