Väntan i juletid

Julen handlar mycket om väntan och längtan. Just nu väntar jag på något jag INTE längtar efter: kräksjukan. Linnea har precis haft den, stackarn, för andra gången i sitt liv. Sist var julafton för två år sedan och har vi otur så blir det ännu en isolerad jul. Men julen är ju också miraklernas tid och jag ber om ett mirakel: att få undslippa denna sjuka så att vi kan få fira julen - en vit jul! - med nära och kära...

Linnea har lärt sig en del nya tecken så här i juletid. Förutom det uppenbara "kräkas" som hon ju nu helt och fullt förstår innebörden av tecknar hon "tomte", "pepparkaka" och "pepparkaksklänning". Hon var pepparkaka i förskolans lussetåg, som för övrigt var en traumatisk upplevelse. Linnea älskar att sjunga och teckna och är i vanliga fall en teaterapa av stora mått, men den stora publiken tog knäcken på henne. Hon höll krampaktigt i sin snuttefilt och sög frenetsikt på tummen uppkrupen i förskolelärarens famn tills hon fick syn på mig och mormor och ropade "mamma! mamma!". När jag fick över henne i min famn skakade hon i hela kroppen. Lilla gumman! Scenskräck är inte lätt att tampas med...

Gör ett försök att bifoga en bild på denna lilla pepparkaksgumma och passar på att önska GOD JUL!