Vinnande kampanjstil
Presidentvalet i USA har överträffat alla tidigare val, oavsett var de ägt rum, i uppmärksamhet och intresse. Valet på andra sidan Atlanten har blivit lokala nyheter i Europa, vilket rimligen vittnar om att världen är mer gränslös än vi ofta vill medge.
På bara några dagar har den sargade USA-bilden polerats. Amerikas Förenta Stater har visat upp sin bästa sida, där demokratins fundament – de mångas engagemang – har fått ny näring. Politisk apati och håglöshet känns dessa dagar som främmande begrepp.
Barack Obama har, i varje fall för stunden, satt en ny standard för en politiker som är före sin tid. Så var det med John F Kennedy för 50 år sedan. Många försökte efterapa, och räckte inte talangen så fick det duga med frisyren.
Obamas tilltal, utstrålning och lugn är speciellt och påminner om Nelson Mandelas. Inspirationskraften har de gemensam och om denna politikertyp vinner terräng blir världen bättre. Att vinna ett val på återhållen passion är bättre än att vinna på utlevd aggressivitet.
Det breda och djupa folkliga engagemang som årets valrörelse visat upp gör politiker runt om i världen både hoppfulla, avundsjuka och säkert också rädda. De ställer sig rimligen frågan vad som kan göras och tillämpas av dem och deras parti. För många är de nya tongångarna hotfulla.
Om två år är det val i Sverige. Lita på att de amerikanska erfarenheterna och metoderna kommer att tillämpas och prövas hos oss. De svenska partierna har, med något undantag, på plats studerat och imponerats av vad Obama-kampanjen åstadkommit i form av massengagemang och entusiasm. Här finns mycket att inspireras av, men också mycket som inte låter sig överföras.
Den amerikanska frimodigheten gör nästan alla till tevepersonligheter. Sätt en kamera och en mikrofon i ansiktet på en amerikan och du får ett snabbt, rappt och bra teveinslag. Det är en enorm fördel i den nya mediesituationen där videosnuttar är effektiva budskapsbärare på Youtube, i mobiltelefoner och andra masskanaler.
Politiska budskap, som SMS, från kandidaterna i mobiltelefonen har varit en framgångsrik väg för direktkontakt med väljarna. Vill svenska väljarna ha politiska massbudskap i sina telefoner? Jag tvivlar.
I USA kan partierna och kandidaterna styra masskommunikationen genom att lägga en matta av betalda budskap och därmed nå ut på ett sätt som ett svenskt parti inte kan. Obama-kampanjen köpte sista veckan en halvtimmes reklamtid i teve och sände ett slipat, tillrättalagt och oemotsagt budskap till den stora amerikanska tevepubliken. Otänkbart och omöjligt i Sverige.
Och även om detta inte övertygade en enda osäker väljare så fungerade det som inspiration och understöd för den armé av frivilliga valarbetare som bar Obama-kampanjen.
Det är många faktorer som ska samverka för att något liknande ska kunna upprepas. Det krävs en elektrifierande kandidat som inspirerar sina anhängare och mobiliserar sina motståndare. Det måste också finnas efterfrågan – ett sug, en förväntan, en längtan – efter något nytt.
I smått gjorde Fredrik Reinfeldt 2006 det som Barack Obama gjort i USA. Han erbjöd förändring och han vände sig till en väljarkår som var trött på den gamla ordningen och mötte en motståndare som var fast i sina bojor.
Den negativa politiska kampanjen som firat stora triumfer under många amerikanska valkampanjer fick inte samma fäste som tidigare. Det inspirerande tilltalet var effektivare än det aggressiva angreppet. Hopp visade sig vara ett starkare argument än rädsla. Det kan svenska valstrateger komma ihåg inför valet 2010.
För övrigt
delar jag inte kommunalrådet Lena Palméns (s) åsikt att Alidebergsbadets bassäng bör fyllas igen när ett nytt inomhusbad står färdigt.
Det är genant att Alidebergsbadet fått förfalla på sätt som skett, men i ordentligt upprustat skicka är det en både en njutbar och viktig plats för boråsarna på somrarna. Alla de som är hänvisade till kollektivtrafik har få andra alternativ för att njuta av kombinationen sol och bad.
