Terrorn formade 00-talet

Många av oss har exakta minnesbilder av vad vi gjorde, var vi befann oss och hur vi reagerade när de direktsända bilderna från de kraschade skyskraporna fyllde TV-rutan. Detta var verkligt inte någon av de många katastroffilmer som amerikansk filmindustri producerat. Döden, lågorna och explosionerna sändes direkt hem till våra vardagsrum.

Seklet var fortfarande mycket ungt och oskuldsfullt. USA hade fått en president som i valrörelsen och i sina första politiska åtgärder visat att han avsåg att göra USA mer inåtvänt och mindre engagerat i världens problem. Terrorattacken mot den amerikanska hjärtpunkten förändrade allt. Med hämnd och rädsla som dominerande drivkrafter öppnades två nya krigsskådeplatser. New York-tornens skugga fallet djupt in i det nya decennium som börjar i morgon. Rädslan för nya terrorattacker får ständigt ny näring, senast i julhelgen då en man med misstänkta al Qaida-kontakter försökte spränga ett amerikanskt flygplan i luften.

Det nya decenniets farligaste konflikthärd finns i Pakistan och Afghanistan, där kriget på marken är en sida av konflikten, de korrumperade och söndervittrande maktstrukturerna en annan. Om statsbildningen Pakistan en demokrati med många förhinder krackelerar, eller om makten över staten hamnar i än mer instabila händer, kan nästa årtionde bli fasansfullt.

Ett sönderfallande Pakistan mobiliserar ett oroat Indien. En öppen konflikt mellan dessa två kärnvapenmakter kan dramatiskt förändra bilden av en relativt fredlig värld och mobilisera supermakterna mot varandra på ett sätt som vi inte sett sedan Berlinmuren föll.

USA mottog med rätta världens sympati och fick stor uppslutning bakom mobiliseringen mot verkliga och påhittade terrorister. Men USA:s regering har spelat bort mycket av denna sympati och landets position i världspolitiken är oroande impopulär.

Det den arrogante George W Bush sått får nu den milde Barack Obama skörda. Om Barack Obama om tio år kommer att mötas av samma beundrande blickar som vid detta decennieskifte, avgörs inte av hans talekonst utan av hans förmåga att leverera epokgörande politiska resultat. Hans första år som president har visat att även om många nickar instämmande till hans formuleringar är det inte detsamma som att sluta upp bakom hans politiska förslag.

I november är det kongressval i USA. Det är en indirekt test av Obamas ställning. Utgången påverkar hans möjligheter att leda och driva på övriga världen i till exempel klimatfrågan och i fredsansträngningarna i Mellanöstern. Under det nu avslutade decenniet har Indien etablerat sig som världens kontor och Kina som världens verkstad. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Ett Kina-ägt Volvo är ett logiskt steg i den kinesiska ambitionen att bygga sitt välstånd och inte nöja sig med att vara legotillverkare för västerlandets konsumtionsvaror.

Volvos värde varar, hävdade en välbekant reklam från PV- och Amazon-tiden. Den sloganen stod sig över tiden och även om den inte användes fanns den som en del i den undermedvetna uppfattningen av varumärket Volvo.? Det har knappast varit lyckliga år, de som Volvo tillbringat i Fordfamiljen. Ändå kan ingen bestrida Fords bilkompetens.

Det finns däremot anledning att vara oroad för motsvarande kunskap och erfarenhet hos den nye ägaren Geely.Det blir en äventyrlig resa som i bästa fall fortsätter att bygga Volvos värde och status i ett Kina där nyrikedomen söker starka symboler. Kan Volvo bli en sådan är det bra för företaget och Västsverige.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin utnämnde tidigt 2009 till ett riktigt skitår och blev sannspådd. 2010 ska alliansregeringen möta väljarna och utgångsläget är inte det bästa. För första gången ska två tydliga regeringsalternativ ställas mot varandra och det blir tuffa debatter mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, med stor betydelse för valutgången.

Reinfeldt leder förtroendemätningarna, men det är inte oppositionsledaren Sahlin som nafsar honom i hälarna utan miljöpartiets Maria Wetterstrand. Hon skulle knappast kunna använda Littorins beteckning på året 2009. Miljöpartiet har etablerat sig som det tredje största partiet i opinionsundersökningarna.? Hennes och partiets framgångar bekymrar rimligen valstrateger både till höger och vänster.

Hårda politiska attacker kan ge henne extra sympatier på samma sätt som utebliven politisk hårdgranskning kan ge även svårrörliga väljare alibi för att byta parti. För Mona Sahlins parti är ett framgångsrikt miljöparti ett tveeggat svärd. Det medverkar till en valframgång för den rödgröna koalitionen men pressar samtidigt ner resultatet för det egna partiet.

TACK, bästa läsare, för det år som gått och välkommen till ett nytt laddat nyhetsår.

Gott Nytt År!