Jan Hansson: Hamréns offensiv ger ingen utdelning

Ungern–Sverige 2–1 (1–0) – och nu kan vi nog glömma möjligheten att bli bästa grupptvåa och få en direktresa till Polen/Ukraina nästa sommar.

Förlusten på Ferenc Puskas-stadion är värre än så. Den innebär också att ungrarna blandar sig i kampen om gruppens andraplats. Inte ens en kvalbiljett är längre särskilt greppbar.

Och visst känns det alldeles onödigt med tanke på hur det såg ut i Budapest. Det här var en match som Sverige normalt skulle vunnit.

Om den spelats på Lars Lagerbäcks tid hade en 1–0-seger varit trolig. Med Erik Hamréns mer utpräglade fullgasmodell borde det blivit ungefär 3–1.

Med Lagerbäcks åtdragna bromsar och fastspända säkerhetsbälten riskerade vi sällan billiga baklängesmål. Tråkigt var det ofta, men också så effektivt att det ledde till fem raka slutspel.

Efterträdare Hamrén har fått mängder av rosor för sin gladare stil. Men till skillnad från den avgångne förbundskaptenen har han ännu inte nått någon avgörande framgång.

Liksom höstens bortamöte med Holland (4–1) gav matchen i Ungern ett klart besked om en sak: djärv offensivlust betyder utrymme för skarpa omställningar.

Mot en övermäktig motståndare i Amsterdam kändes det aningslöst. Mot ett halvdant Ungern var det i varje fall lätt övermodigt.

Men det avgörande i Budapest var inte en felande spelmodell, utan upprepade individuella misstag.

Vad Oscar Wendt sysslade med är svårbegripligt. Tavlor av det slaget kan man se i lägre serier, absolut inte i landslagssammanhang.

Nu kan bara en del av nederlaget skyllas på vänsterbacken från Mönchengladbach. Han hade sannerligen klent stöd av sina mittbackar.

Med resen Olof Mellberg borta tycktes hela fyrbackslinjen obalanserad. Till och med en ”stor stark” som Daniel Majstorovic verkade snarast ”lite klen” i närkamperna.

Så illa ställt var det där bak.

Förhandssnacket handlade mer om fyra ordinarie ungrares frånvaro, än om Mellbergs. Sannolikt öppnade det för en överoptimistisk inställning. ”Ungern utan sina stjärnor är en svag nation”.

Första halvleken var riktigt darrig, med Johan Elmander och Christian Wilhelmsson som enda glädjeämnen.

Efter pausen gjorde Sverige en stark offensiv insats. Då började också en dittills anonym Zlatan Ibrahimovic hitta stilen.

Svenskarna öppnade löpvägar, fann kreativa lösningar, skapade chanser – men missade allt, utom när Wilhelmsson styrde in Elmanders lysande förspel till 1–1.

I det läget kändes historiens vingslag på Ferenc Puskas-stadion. Där hade Sverige vunnit tre kvalmatcher i följd efter sena segermål. Nu jäklar skulle det hända igen.

I stället nyttjade nedtryckta Ungern 90:e minuten till att trycka in 2–1 genom Gergely Rudolf.

Knappst godnatt med Svarta Rudolf?