Hansson: Fyra korta ord som avslöjar sanningen

Jo, jag vet. Det återstår sex matcher och ”bara” sju poäng skiljer upp till Helsingborg. Allt kan hända och hur det är klyschorna brukar lyda.

Men verkligheten talar ett annat språk. Det gör känslomänniskan Anders Svensson också. Hans fyra korta ord till BT:s David Axelsson avslöjar sanningen:

”Det är över nu”.

3–1 för Gais betyder inte bara Elfsborgs första hemmaförlust sedan förra säsongen. Den innebär också att SM-bucklan hamnar utom räckhåll.

Det här var omgången som började så bra. HIF:s två tappade poäng mot Häcken stärkte många gulsvarta hjärtan. Med avklarat beställningsjobb mot beskedligt hemmamotstånd skulle avståndet krympa till fyra.

Visst startade det som förväntat i det envetna tvärregnandet på Borås Arena. På två inledningsminuter hade Elfsborg tre klara målchanser. Gais reservmålvakt Henri Sillanpää höll med möda tätt i blötan.

Inte kunde väl detta sluta på annat än ett vis?

Så kände nog fler än 9 728 åskådare, inte minst de båda lagen med skilda förutsättningar.

Gais har varit här förut och blivit frånåkta. Nu såg det likadant ut, och chefs-tränaren Alexander Axén tycktes nästan uppgiven vid sin avbytarbänk. Elfsborgs-kollegan Magnus Haglund såg trygg ut en bit därifrån.

Efter en mållös halvtimme hände något märkligt.

Hemmalaget blev statiskt, idéfattigt, bekvämt. Den offensiva obalansen tydliggjordes. Frånvaron av en störande evighetsmaskin som Oscar Hiljemark bidrog till scenförändringen.

Gais fick utrymme för spelvändningar – och som de kontrade! Pang, pang, pang: 3–0 på 17 förödande minuter. Lika enkelt som när Helsingborg i fjol som enda lag åkte hem från Arenan med en trepoängare, efter just 3–1.

Det var inte under gårdagens usla andra halvlek guldet började glida ur Elfsborgs händer. Djupdykningarna har kommit lite för ofta, stabiliteten brustit under säsongen.

Ett bra lag ska kunna vinna eller åtminstone få kryss även sämre dagar. För gulsvart framgång krävs nästan skönspel och det går inte alltid att begära.

Elfsborg brukar påminna om den granna sviten med allsvenska medaljer. Och visst är det imponerande att ta sig upp på ”pallen” fem år i följd, nu för sjätte gången.

Men det finns ett men. Ingen annan klubb har gjort så tunga spelarköp, ingen annan tränare har fått ungefär det han pekat på.

Och inför 2011 hade Magnus Haglund SM-guld som uttalat mål. Det kan vi nog sluta drömma om nu.