Hansson: Elfsborg återfann hedern - i elfte timmen

3–2 (1–1) mot serieledande Helsingborgs IF var en riktig höjdarmatch. 14 197 belåtna åskådare trivdes på Borås Arena.

Två starka lag bjöd vacker, energität, tempostark, chansfylld och målrik fotboll. Mer än så kan ingen begära i den ofta utskällda allsvenskan. Här var beviset på att åtminstone toppskiktet har kvaliteter, inte minst på underhållningsplanet.

Helsingborg kom till Borås med 17 raka seriematcher utan förlust. Att den rekordlånga sviten skulle brytas just på Arenan var ingen jätteskräll.

Elfsborg har som god vana att tappa högst en hemmamatch per säsong. Och efter förra veckans hemska vurpa mot Gais var den negativa kvoten fylld.

Än hungrigare blev laget efter söndagens tredje raka smäll, mot Häcken. I gårdagens BT satte flera spelare ord på det moraliska ansvar truppen kände inför sina supportrar:

”Vi ska spela för hedern mot HIF”.

Den programförklaringen följde alla, trots en olycklig inledning med 0–1 redan efter åtta minuter. I stället för vika ner sig á la Rambergsvallen stod laget upp, knöt nävarna, bestämde sig för tuff kamp i 93 minuter.

Förste härförare var Anders Svensson.

Så plikttroget och beslutsamt ska en lagkapten uppträda i kritiska lägen. Om Svensson tycktes oengagerad mot Gais och Häcken bjöd han nu på suveränt jäklar-anamma.

Defensivt som grovjobbare över stora ytor.

Offensivt som avslutare ända inne i boxen.

Hans egentillverkade 2–1 var ett skönt hantverk av typen ”nu-ska-jag-visa-alla-som-tror-att-jag-inte-kan-göra-mål”.

Landslagsmannens pånyttfödelse var ett av många glädjeämnen. Minstingen Niklas Hult ett annat.

I sitt första möte med sina gamla lagkompisar Simon Thern och Joseph Baffo visade han vem som är IFK Värnamos främsta export. Hult hann inte bara åstadkomma massor framåt, han jobbade mästerligt bakåt.

Den sortens offervilja präglade hela laget. En del kan nog härledas till senaste tidens externa kritik – och till Magnus Haglunds allvarsord efter Häcken-matchen.

Elfsborg har tveklöst material för att uppfylla målet om SM-guld. Dessvärre delas inte titeln ut för enstaka toppinsatser, utan för konserverad form över tid.

Här har Helsingborg varit seriens särklassiga lag. Att fyra bärande spelare försvunnit under säsongen har inte inverkat alls. Conny Karlsson stoppade in nya pjäser och körde vidare som om inget hänt.

Fyra omgångar från slutet är försprånget sju poäng. Om Elfsborg vinner i Mjällby på lördag skiljer det bara fyra inför HIF:s söndagsmatch mot Gais på Gamla Ullevi.

Rödblå nerver?

Drömmar är tillåtna, men Helsingborg har guldmedaljerna som i en liten ask.

Den tappar de inte bort.