Jan Hansson: Ta med Lucic och Larsson till EM

Teddy Lucic slog Henrik Larsson med 1–0. Därmed borde uppgiften vara given för förbundskapten Lagerbäck. Ring båda i veckan och be dem följa med till EM-slutspelet.

Larsson har visat sin storhet under hela vårsäsongen. Så att Helsingborg för första gången tvingades gå mållöst från planen betyder inget.

Han är fortfarande Sveriges särklassige anfallare på den här sidan Öresund.

Även en mellandag som i går demonstrerar Henke egenskaper utöver det vanliga. Han gör det svåra så enkelt, han är så briljant i speluppfattningen, han får omgivningen att växa.

Ungefär samma förmåga (eller motsatt, om man så vill) har Teddy Lucic. Han tar alltid det klokaste beslutet, han är mästare på att fästa de mest begåvade forwards i ett klibbigt försvarsklister, han tillför självförtroende åt hela backlinjen.

Notabelt är att fyra olika mittbackar har bistått honom i nio seriematcher. Andreas Augustsson, Martin Andersson, Johan Sjöberg och Johan Karlsson har alla gjort det berömvärt.

Blott tre insläppta mål avslöjar Teddy Lucics sammanhållande betydelse för försvarsspelet. Inte minst när det blåser snålt som efter pausen i går.

Att Elfsborg besegrade Helsingborg (1–0) berodde mycket på matchen i matchen mellan de båda veteranerna.

Lucic, 35, och Larsson, 36, är enda ”överlevarna” från VM-bronslaget 1994. Att de kvalitetsmässigt duger för en biljett till sommarens EM råder ingen tvekan om.

Om Lars Lagerbäck skulle få ett ”ja tack” på en förfrågan är mer tveksamt. Dock har Teddy antytt att dörren står på glänt. Inte heller Henke har svarat kategoriskt nej på medias upprepade undran.

I dessa backbristens och forwardsskadornas tider – ta chansen, bäste förbundskapten.

Du har nationen bakom dig.

För andra lördagen i följd serverades åskådarna (9 717) på Borås Arena fin fotbollsunderhållning. Precis som i 1–0-matchen mot Kalmar inledde Elfsborg strålande.

I första halvleken malde hemmalaget sönder Helsingborgs offensiva speluppbyggnad. Metoderna var välkända: hög press, aggressiv forechecking, tidig bollstöld.

Precis som senast hade Elfsborg gjort en noggrann genomlysning av motståndarnas svagheter.

Tränarparet Haglund-Wettergren visste att HIF ville bygga spel bakifrån, att vänstermittfältaren Rene Makondele lämnar ytor bakom sig, att även Isaac Chansa tenderar att brista defensivt.

Där satte de gula in stötarna. Snabbt, effektivt och med list.

Den ombytlige hjälpredan Daniel Mobaeck var högerback i torsdagens cupmatch mot Ängelholm. Nu spelade han tillbakadragen forward som om han aldrig gjort annat.

Mobaeck hade tanke bakom varje aktion, framförallt när han hämtade bollar bakom HIF:s mittfält och drog igång attacker.

Fredrik Berglund har inte Razak Omotoyossis urkraft att bryta rakt igenom allsvenska försvar.

Elfsborgs toppforward utnyttjar smart andra egenskaper. Han löper villigt och rätt. Det drar isär tajta försvar.

Lika viktigt är kantspelet med Stefan Ishizaki och Emir Bajrami. De har individuella kvaliteter att utmana och skapa numerära överlägen.

Möjligen försöker Bajrami lite för ofta. Men vad begära av en färsking? Hur är det man säger: hellre lyss till en sträng som brister än att...

Två omgångar återstår av den komprimerade vårallsvenskan. Elfsborg ligger tvåa med bara en förlust, mot Ljungskile.

Hellre en smäll där än mot topplagen.

Till sist några ord om en av vinterns bästa allsvenska värvningar.

Helgi Danielsson införskaffades från Öster med avsikten att bli vikarie för Jari Ilola. Nu har islänningen inte bara tagit platsen utan förvandlats till en gigant.

Vilket fynd!