Jan Hansson: "Det krävs ännu mer"

2–1 i VM-kvalet mot Ungern, en så underbart skön skitmatch.

Det kallades ödeskväll med trepoängskrav. Den beskrivningen var inte överdriven. Efter 0–0 i VM-premiären mot Albanien fordrades vinst på hemmaplan.

Nu lever drömmen om Sydafrika 2010, men den lever mest tack vare konstgjord andning och syrgashjälp.

***

Vi har nu sett det omdebatterade 3-5-2-mönstret i tre matcher med varierande slutresultat. Fortfarande begriper jag inte syftet med systemförändringen.

Här har vi en spelargeneration där 4-4-2 sitter som nitat i varenda skalle sedan urminnes tider. Att då plötsligt lansera en obekant modell känns mer än äventyrligt.

Framförallt är det tveksamt när flera i laget visar tveksam inställning till det nya. Det finns grund till deras skepsis.

I många år har Sverige haft brist på två viktiga spelartyper: ytterbackar och yttermittfältare med kreativitet.

Att då slå ihop rollerna och hoppas på en kantlösning är att tro på tomten. Varifrån ska dessa önskvärda universalbegåvningar dyka upp??

***

Alla guliganer minns förstås Samuel Holméns tid i Elfsborg. Efter snabbt genombrott på innermittfältets blev han mot slutet ett offer för överflödets förbannelse.

Med landslagsspelarna Jari Ilola och Anders Svensson som centrala konkurrenter flyttades Holmén ut på kanten. Där signalerade han tydlig vantrivsel.

Tvångskommenderingen och en tillvaro i Svensson-skugga bidrog till att han flyttade till Bröndby.

I går fick ”Sampa” samma förhatliga position i sin tävlingsmässiga landslagsdebut. Skulle inte tro att han demonstrerade så tydligt då...

***

Däremot känns platsen alltjämt onaturlig för honom. Löpstyrkan har han förvisso, spelsinnet också. Vad man saknar är det snabba steget och dribblingarna som kan öppna en korridor.

Med Ungern som överraskande spelförare i första halvleken tvingades Samuel Holmén lägga alltför mycket kraft bakåt.

Efter pausen fick han andra möjligheter, nämligen diagonallöpningar in i straffområdet. Där är han en giftig avslutare, det visste vi från Elfsborgs-tiden.

Hans 2–0-inbrytning var ett riktigt klassmål.

Samma omdöme gäller Kim Källströms förlösande 1–0-nick. Bakom förspelen till båda målen låg en välbekant 37-åring.

Henrik Larsson visade ånyo att han har internationella kvaliteter i behåll. Om nu någon tvivlade efter den krampaktiga insatsen senast i Tirana.

***

Trots intakt baklängesnolla i 180 minuter fram till övertid i går är jag betänksam över bakre försvarets agerande.

Ungern tilläts väl hitta fram till lägen mot en glest obeslutsam backlinje. En motståndare som Portugal härnäst kommer att kunna utnyttja ytorna, om inte våra tre där bak erbjuds konstant hjälp på kanterna.

Men med lägre position på vingspelarna riskerar Sverige att stå där med en fyr- eller fembackslinje.

Vad har vi vunnit då?

***

Nu har Lars Lagerbäck en månad på sig att fundera över den slutliga lösningen. Kanske hoppas han framförallt på läkning av några frånvarande spelare.

Anders Svensson och Tobias Linderoth ska in på mitten. Christian Wilhelmsson och Johan Elmander är offensiva tillgångar.

Och Daniel Andersson har mer att tillföra från avbytarbänken.