Hansson: Räkna inte med hjälp från andra, Elfsborg
Nej, jag påstår inte att Elfsborg tar en bekväm seger mot Åtvidabergs FF. Inte heller räknar jag med hjälp från AIK mot jagande Malmö FF.
Med hänsyn till folkhälsan i Sjuhärad är det tryggast att koppla bort alla tankar på Råsunda. De får sköta sitt, så fixar vi vårt.
På papperet är förutsättningarna enkla: seger ger Elfsborg SM-titeln.
Oavgjort eller förlust är egalt. I båda de fallen måste AIK ta poäng för att pokalen ska stanna i Borås.
Så att spela försiktigt för kryss blir aldrig aktuellt. Vid lika ställning kan Elfsborg blåsa på utan hängslen och livrem. Bara kul för publiken.
Jörgen Lennartssons lyckade debutsäsong i Elfsborg har bara en fet plump. Den noterades 30 juni i Åtvidaberg: 5–1.
Att förlora på Kopparvallen är i sig ingen skam. 1979 såg jag ÅFF chocka självaste Bayern München med 3–1 i Europacupen. Först efter straffar lyckades Franz Beckenbauer, Gerd Müller & Co ta sig vidare.
Förhandssnacket nu har handlat mycket om att "Åtvidaberg har inget att spela för".
Sjua eller nia i tabellen kan möjligen kvitta. Men prestigen!
Att få uppträda inför en fullpackad Arena, att få visa kvaliteter också för massor av tv-tittare, att få sticka in käppar i ett hastigt snurrande segerhjul – det är tillräckliga motivationshöjare för varje fotbollsspelare.
Ni minns bottenlaget Örebro SK från Malmö (1–1) i torsdags.
1968 agerade just Elfsborg otrevliga partypajare – mot just Malmö FF. Det var då John Hedin både spikade igen sin bur och la skyddsvallar i målområdet.
Matchen MFF-Hedin slutade 0–0 – och SM-pokalen hamnade i stället hos debutanten Östers IF.
Det är en av blott sju gånger där ett lag tappat serieledningen i sista omgången.
Förlängning av den raden önskas icke.
Skrockfulla guliganer kan oroas över en sak till. Sedan 2008 har Elfsborg förlorat EN hemmamatch varje säsong. I år är förlustnollan ännu intakt på Arenan...
Med sömniga 0–0-möten mot Mjällby och Sundsvall som undantag har serieledarna varit gediget pålitliga på egen mark. Blott fyra insläppta mål på 14 matcher visar hur svårt motståndarna haft att hitta förbi den gula backlinjen.
Under Elfsborgs motiga höstperiod handlade många rubriker om gräs- och guldfrossa.
Själva undvek huvudpersonerna att tala i sådana termer. Spelarna har i år varit fokuserade på rätt saker.
Alltså sällan gnäll på ojämna planer, dåliga domare, oturliga stolpskott, eller på andra saker som inte går att påverka – exempelvis alla galna tidningsbetyg.
Skador/halvskador skakar heller inte stall Lennartsson. Niklas Hult är borta, några bär på småskavanker men biter ihop och spelar.
Andreas Augustsson återkom med önskvärd pondus efter mycket skadeproblem. Hans närvaro stärker mittbackskollegan Jon Jönsson.
Lika god inverkan har comebackande David Elm på anfallspartnern Lasse Nilsson som piggnat till.
Spelet kan börja – och säsongen sluta.
Go for goal and gold!
JA!
Laget som vinner allsvenskan är alltid värdiga mästare.
NEJ!
Det behöver inte vara laget som spelat roligast fotboll.