Hansson: Kontinuitet innebär risker

Den sammanfallande insikten har vuxit fram de senaste veckorna. Så sent som under allsvenskans avslutning avfärdade cheftränaren alla tankar i den riktningen:

"Jag kan tänka mig att träna Elfsborg i 25 år", löd hans kaxiga/skämtsamma svar på alla framförda spekulationer.

Nu är det plötsligt över och chansen borta att slå tränarnas allsvenska långtidsrekord. Magnus Haglund får nöja sig med att ha varit precis lika seglivad som en annan elfsborgare, krigstidens Sven Zachrisson.

Åtta säsonger i den moderna proffsfotbollens hetluft är ingen sinekur. Jobbet kräver sin man och Haglund har skött det mycket väl under större delen av tiden.

Själv förordade jag en mer etablerad tränare vid anställningen 2004. Som 31-årig doldis från Laholms FK kändes han alltför färsk för att ta hand om en så dags rätt vinglig storklubb.

Elfsborg inledde med tre futtiga poäng på sju matcher och rykten om byte började florera i bygden. Dock framfördes inga såna krav i BT.

Magnus Haglund fick lugnt fortsätta restaurera truppen. Det gjorde han skickligt, inte minst genom att släppa iväg spelare på upphällningen. Den åtgärden är ofta lika grannlaga som att hitta skickliga nyförvärv.

SM-guldet 2006 var höjdpunkten på cheftränarens långa epok i Borås.

Sommaren 2008 fick så danska Ålborg nobben på ett lockande anbud. Istället förlängde Haglund kontraktet med Elfsborg till 2013.

Med facit i hand var det nog ett misstag. Visst är kontinuitet på tränarsidan eftersträvansvärt, men det innebär också risker. Parterna kan börja nöta på varandra, vilket bromsar utvecklingen.

Mitt första rejäla ifrågasättande kom efter förra säsongen. "Tveka inte - byt ut Haglund, Elfsborg."

Laget hade då tagit sin femte raka medalj, men var 20 poäng efter Malmö FF och 18 efter Helsingborgs IF.

Den på papperet lysande truppen tycktes ha kört fast. Defensiven läckte, spelmodellen var sönderläst, kollektivet i upplösning.

Dessvärre har tendenserna fortsatt i år. Elfsborg hamnade tidigt utanför titelstriden, trots stort favoritskap och egenuttalat mål om SM-guld.

Att lilla silver känns som en besvikelse är talande bevis på hur stor denna klubb blivit under Magnus Haglunds tid. Det ska han och ledningen ha en verklig eloge för.

Nu går Haglund vidare mot nya utmaningar. Antingen han hamnar i Danmark, Norge eller någon annan stans är de nya arbetsgivarna att gratulera.

De får en duglig tränare med tydlig ambition och kraft att skapa ett framgångsrikt fotbollslag.

Därmed inte sagt att relationen måste vara i åtta krävande säsonger.

Hetaste namn bland tänkbara efterträdare i Elfsborg tycks vara Jörgen Lennartsson. Stabaek-tränaren gjorde väl ifrån sig som klubbtränare i Häcken och som kapten för Sveriges framgångsrika U21-landslag.

Intressant är det stora intresset för att ta jobbet i Borås. Det var inte lika enkelt att hitta fullgoda kandidater på den tiden laget ständigt harvade i allsvenskans botten.

Så stort tack, Magnus Haglund - trots att vi inte varit överens om allt genom åren.