BT:s sportchef: Ett djävulskt läge
Läget kunde knappast vara mer jävulusiskt inför söndagens seriefinal.
1–0-segern mot Hammarby betyder att Kalmars försprång bara är en poäng inför kvällens match i Helsingborg. Plötsligt har de suveräna ledarna hamnat i ett tjyvläge.
Ingen marginal att luta sig mot och hungriga vargar i gulsvart ilsket jagande.
Jag längtar redan efter toppfajten på Fredriksskans. Bara det inte vore för en sak.
Elfsborgs skadelista.
***
Först Jari Ilola. Sedan Stefan Ishizaki. Nu också Anders Svensson. Tre landslagsmässiga mittfältare missar matchen i Kalmar.
Den som söker livets mörka sidor kan kalla Elfsborgs situation prekär. Den som letar andra vinklingar noterar att hemmalagets favoritskap ökar till möjligen ohälsosam nivå.
Ishizakis frånvaro har ännu knappast varit påtaglig. Mot Malmö FF bar det iväg till en storseger sedan han utgått. Inte heller mot Hammarby fanns skäl att skrika högt efter säsongens ledare av knalleligan.
Ja, som mästerlig hörn- och frisparksläggare saknades han förstås. När Svensson och Emir Bajrami blivit utbytta fanns det ingen som ville slå en frispark från högerkanten!
***
Sannolikt kommer saknaden efter Ishizaki bli större efterhand. Särskilt i kombination med Anders Svenssons konvalescens.
Hur lång den blir är oklart. Dock finns skäl att befara några veckors nödvändig vila. Den typen av lårskador behöver läkningstid, det vet Anders av tidigare erfarenhet.
Med såna dominanter frånvarande ökar kraven på de allt färre friska mittfältarna. I går tog Helgi Danielsson ett tungt ansvar både defensivt och offensivt.
Än mer imponerande var Öster-fyndets insats med tanke på hans bortovaro under höstinledningen.
Riktigt kul att allsvenskans bäste islänning fick krydda med det avgörande målet. Låt vara med god hjälp av Bajens olycklige mittback Christian Trauré.
***
Det var en sån match där Elfsborg väldiga bollinnehav kunde slutat med en riktig praktvurpa. Ni minns kanske hur det gick när ett tillbakarpressat Gefle IF var i Borås och vann med 1–0.
En gång per säsong brukar det hända. Motiga år kan det rentav upprepas.
Men så här långt känns 2008 som året när det fordras pistolhot för att få Johan Wiland att kapitulera på Borås Arena. Ett enda insläppt mål på elva hemmamatcher är ett makalöst facit. Sju totalt efter 22 omgångar är lika imponerande.
Elfsborg kan släppa in lika många till på åtta omgångar och ändå slå Malmö FF:s allsvenska rekord från 1980-talet. Heders Wiland – och det kollektiva försvaret.
Tränarparet Magnus Haglund-Peter Wettergren har jobbat hårt med defensiven. Alltså positioner, förflyttningar, gemensamt tänk genom hela laget.
En stark orsak till att de gula förvandlats till ”Elfsborgs fästning” är förstås nyförvärvet Teddy Lucic. Någon bättre svensk mittback finns i varje fall inte på den sidan om Juventus.
***
Efter lättvindiga 4–0 mot Ljungskile och Malmö startade det lika fartfyllt mot Hammarby.
Plötsligt inträffade något efter tio rushiga minuter, spelet gick i stå, Anders Svensson linkade av, mycket lite hände framåt.
Elfsborg fick slita hårt för sina få målchanser. Därmed belystes problemet att hitta rätt anfallare.
Med James Keene igång blev det energi och löpvilja längst fram. Däremot kändes det tveksamt med en formsvag Denni Avdic i nummer 10-rollen.
Lasse Nilsson i kantroll blev det speed i vänsterkorridoren.
Tanken med Emir Bajrami på andra flanken var inbrytningar och skott med bästa foten. Det funkade några gånger.
***
Till sist:
Fine Elmin Kurbegovic tycks långt från laget i dessa mittfältsbristens tider.
Har han gjort något oönskat uttalande?
