Insändare: Svenljunga är mer än bara centralorten

När min man och jag flyttade till Holsljunga 2003 var Sjuhärad och Svenljunga för oss enbart ett stopp i skogen mellan Kungsbacka och Småland. År 2003 rådde det en uppgiven stämning i hela kommunen. Elmo varslade och luktade illa.

Uddebo i Tranemo kommun och Strömsfors med flera små samhällen i Svenljunga kommun hade inte farit väl av Teko-döden. I kommunhuset slogs tjänstemännen med vassa kuvert medan kommunpolitikerna slogs om hur Svenljunga skulle bebyggas och bli centralorten för fabriker och all samhällsservice inklusive skolor och äldreboenden utan att någon enskild politiker skulle gynnas av nyetableringarna.

I dag, 15 år senare, är det mycket som har förändrats. Tekoindustrin har ersatts av turistindustrin. De gamla knallarna har nätet som arbetsplats. Digitaliseringen har ersatt lokalkontoren. ”Slit-och släng/riv och bygg nytt” har ersatts av en ny ”ta till vara-kultur”.

Förfallna hus renoveras och rustas upp med fynd från andrahandsmarknaden. Runt om i Sjuhärad har det växt upp små kluster där kreativa överlevare från Teko-krisen har skapat en levande bygd. Det räcker med att läsa ”Trivselbygdens Tidning” och ”Sommar runt om i Sjuhärad”. Sida upp och sida ner som bevisar byarnas obändiga växtkraft.

Det är bara politikerna i Svenljunga som har fastnat i det centraliseringssjuka 1970-talet. I dag är det stendött att slänga upp moduler för äldreboenden och skolor i centralorten.

Tänk om och renovera skolor åk 0–6 och äldreboenden där de behövs. Utred behov och kostnader samt uppdatera planen för Svenljunga kommuns samtliga skolor och äldreboenden.

Börja med att fråga lärare, hemtjänstpersonal och vårdpersonal hur de vill ha det på jobbet. Att lärare pendlar till jobbet är normalt, men hur långt måste eleverna pendla till skolan? Även den äldre befolkningen bör tillfrågas om var och hur de vill bo när de blir 70–90+.

M Nordevall, flyttade till centralorten 2016