Idrotter behandlas olika av bragdjuryn

Precis som i fjol har jag lite funderingar kring SvD:s bragdguld. Årets bragdguldsvinnare blev simmerskan Sarah Sjöström, och till skillnad från förra året blev det i alla fall en idrottare som fick bragdguldet denna gång.

Vad jag däremot reagerar på, är hur idrott med större medial bevakning alltid har ett slags företräde framför idrotter som inte har denna uppmärksamhet.

Ta exempelvis jämförelsen längdåkning/orientering. Dessa båda idrotter är ganska likvärdiga. Det är ungefär samma länder som är bäst, det krävs en rejäl kondition och själva tävlingsmomentet påminner om varandra, men längdåkningen är oerhört mycket mer bevakad i media och dessutom en OS-idrott. Däremot ska detta självklart inte påverka bedömningen när idrottsprestationer jämförs. Man kan emellertid inte komma ifrån det faktum att det likväl är så.

Tove Alexandersson har tagit tre VM-guld i orientering och lika många i skidorientering under 2017, men vad hjälpte det? Jag är tämligen säker på att om Charlotte Kalla hade vunnit tre VM-guld i längdåkning och därtill tre VM-guld på rullskidor (om det nu finns något sådant), hade hon utan tvekan fått bragdguldet. Missförstå inte. Jag har absolut inget emot längdåkning på skidor. Tvärtom. Den mediala bevakningen ska dock, än en gång, inte ha någon inverkan på bedömningen av vem eller vilka som ska ha bragdguldet.

Avslutningsvis är det naturligtvis så att olika idrotter aldrig går att jämföra fullt ut. Fotbollslandslaget gjorde också en bragd, för att ta ett exempel. Toves prestation kommer emellertid i skymundan i mediavärlden och då ska den tydligen inte räknas. Att dessutom Sarah Sjöström fått bragdguldet en gång tidigare (2015) borde också varit till Tove Alexanderssons fördel.