Fler dör på jobbet än av skjutningar

Jag slutar inte förvånas över medias bevakning av skjutningarna som förekommer i storstädernas förorter. Vi får varje dag läsa om det som hänt och alla politiska partier, speciellt de borgerliga, vill ha fler poliser och hårdare straff. Men de som deltar i skjutningarna är till största delen människor som är en del av problematiken, det är inte många som varit ”oskyldiga” av dem som blivit skjutna.

I skrivande stund är det den 9 januari. På årets nio första dagar har tre personer mist livet på sin arbetsplats utan att någon skriker efter straff för dem som orsakat dödsfallen. Istället har Moderaterna och KD i sin budget bestämt om neddragningar inom arbetsmiljöområdet, det ska bli färre arbetsmiljöinspektörer och neddragningar på utbildning och forskning inom området.

Varför är det intressantare med yngre män som skjuts i gängrelaterade uppgörelser än en normal arbetande man eller kvinna som dödas på sitt arbete? Ponera att det vore tre direktörer, riksdagsmän med flera som skulle dödas i sitt arbete under en dryg vecka, hur skulle media reagera då? Från fackligt håll manifesterade vi 2013 för nolltolerans på Stora torget i Borås, under några dagar var frågan het och det skrevs om detta i bland annat BT. Efter detta var det tyst.

Förra året dödades 48 människor på jobbet, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Det innebär fler döda på jobbet än vad skjutningarna åstadkommit. Det är hög tid att prioritera nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna och inte som vissa parter, till exempel SD, gå emot förslag om detta i riksdagen.

Pauli Kuitunen, f.d. regionalt skyddsombud, IF Metall