Enkelt för en vit man att använda sig av ”n-ordet”

Alf Johansson skriver att det finns värre saker än att ”n-ordet” används i våra svenska skolor. Det är enkelt för en vit man, vilket jag gissar att Alf är, som tillhör den privilegierade majoriteten att säga det. Han är ju varken svart eller underprivilegierad.

I sin artikel skriver Alf Johansson att Astrid Lindgren inte hade några som helst rasistiska motiv när hon beskrev Pippi Långstrumps pappa som ”n-kung”. Frågan handlar dock inte om Astrid Lindgren var rasist eller inte. Hennes avsky gentemot rasism framgick tydligt i flera av hennes uttalanden. Astrid skrev Pippi Långstrump 1945, då rasbiologin var accepterad vetenskap i Sverige. Vi har kommit långt sedan dess. Istället handlar frågan om ett ord som historiskt använts för att avhumanisera och degradera människor. Historien bakom ”n-ordet” borde vara en anledning för vita personer att inte använda sig av det. Som vit man kan Alf Johansson aldrig veta hur det känns att höra ”n-ordet”, hur kränkande det är.

Hur kan Alf Johansson som en vit privilegierad man, säga till en sexårig svart flicka, förmodligen den enda svarta flickan i skolan, att det är acceptabelt att hennes självkänsla slås sönder? Hur kan han ta sig rätten att tala om för den här flickan att hennes självkänsla inte är så viktig?

Vad har kriget i Syrien att göra med användandet av ett rasistiskt ord i skolan? Vad är det för signaler vi skickar till våra barn? Att det är okej att degradera människor?

En svart kvinna