Mer fel kan det knappast bli

Jag har tydligen kommit upp i åldern då man ska lämna villaboendet och flytta till lägenhet. Bostadsrätt närmare bestämt.

Härom dagen fick jag ett prospekt, jag inte maken, om ett nytt boende. Tydligen är det kvinnor 50+ som bestämmer när det är dags att flytta.

Sällan har ett erbjudande kommit så fel. Efter att i den här omgången har bott i villa i två och en halv månad är det inte aktuellt att byta bostadsform. Det var uteplats och trädgård vi längtade efter. De brukar vara bäst sommartid, så vi inväntar den.

Mitt intresse väcks trots allt av att reklammakarna i dessa tider av individuella val och lösningar, går efter schabloner. Man gör en sökning i register på följande faktorer, kvinna, 50+, villaboende, barn som har flyttat ut. Underförstått, då är det dags att byta till bostadsrätt.

Tydligen är den traditionella bostadskarriären för folk i min ålder hyreslägenhet, bostadsrätt, villa, bostadsrätt. Fast när jag tänker efter tror jag mig inte känna någon som har genomfört den flyttordningen utan ett antal avsteg. Vad som väntar efter den sistnämnda bostadsrätten, när oförmågan att klara sig själv slagit till, vågar jag inte gissa.

Förra gången vi flyttade var jag 40+. Då var det framför allt familjens ungdomar och mannen som föll för centrumläget. Jag som har bott i centrum ett par gånger tidigare, föll mer för utsikten mot ett vattendrag.

Min boendekarriär, hittills får jag väl säga, startade på blöjstadiet i hyreslägenhet. Därefter gick den utan att passera bostadsrätt till villa, under studieåren var det bostadsrätt sedan villa, hyreslägenhet, hyreslägenhet igen, villa, hyreslägenhet och villa.

Just nu känns det marknära villaboendet rätt.