Knark- eller människosmuggling

Vi trodde att det rörde sig om knark. Eller kanske människosmuggling.

Under årens lopp har det blivit många resor till eller genom Tyskland, men i torsdags såg vi för första gången en riktigt stor poliskontroll av långtradare när vi stannade för att uträtta våra behov på den sista rastplatsen före gränsen.

Några mil hade lagts mellan oss och Lübeck, när vi svängde av från motorvägen och såg en polisbil intill infarten. Hälften av parkeringsplatserna var avspärrade. På den övriga delen fanns fem-sex polisbilar och minst dubbelt så många poliser. Oss i personbilarna visade de inget intresse, så vi trodde att det rörde sig om omfattande knark- eller människosmuggling.

Tills i morse då jag läste i tidningen att två "synnerligen brutala" och beväpnade män hade rymt frå ett fängelse i Aachen samma torsdag. En av dem, en 50-åring dömd för mordförsök greps i söndags, den andre är/var fortfarande på fri fot.

Även vid färjeläget var det viss polisaktivitet visade det sig, men inte alls som under 70-talet när vi en höst skulle passera gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Då var det nogrann passkontroll och okulärbesiktning av de två svenska turisterna, för att lagens väktare skulle försäkra sig om att vi inte var medlemmar i Bader-Meinhof gruppen.

Idag kan jag förstå att de kollade oss noga trots att vi färdades i en gammal P-skyltad Saab 94. Samtliga efterlystas porträtt (i B-M gruppen) fanns anslagna på varje litet postkontors och varje gränsstations anslagstavla. Och där kom vi, långhåriga och med kraftiga glasögonbågar, precis som de efterlysta.

Till frukostkaffet i morse konstaterade vi med anledning av den gripne 50-åringen. " Ja, ja, någonting var det ju..."