Traktens egen rovdjursspårare

Länsstyrelsens rovdjursspårare Tommy Berglund och Bengt Sörman har det inte alltid så lätt med alla rapporter och uppgifter de får in.

Som när Bengt Sörman fick åka 25 mil för att konstatera att ett anmält vargspår var gjort av en älg.

För att inte drunkna i onödiga resor har man nu i samarbete med jaktvårdsföreningarna utbildat lokala spårare som i en första spaning skall gallra bort de spår som de klart ser är gjorda av annat vilt än rovdjur.

Ingen varghatare

Patrik Hylander, erfaren jägare från Hössna, är en av dem som nu genomgått utbildningen och blir rovdjursspårare inom Redvägs jaktvårdskrets.

Du skall alltså åka ut och avgöra om ett vargspår verkligen är ett vargspår?

– Ja, och i vart fall ett misstänkt sådant rapporterar jag vidare till Berglund eller Sörman, så de får gå vidare.

Att man måste ha viltkännedom för att bli lokal spårare är en självklarhet. Vilka passar då bättre för uppgiften än de jägare som känner både markerna och viltet?

Patrik, som jagat sedan tonåren, uppfyller i sanning de kriterierna.

Sin första hare sköt han som 16-åring, då i målsmans sällskap. Hur många harar och rådjur han sedan fällt kan vi lämna därhän, men de är många. 23 älgar har dock fått bita i gräset för hans bössa.

Mest lo

Men varför skall han spåra, frågar sig säkert en och annan. Han är väl som alla jägare en varghatare?

Nej, alla jägare är inte rovdjurshatare, inte heller Patrik Hylander som till och med talar om att säkra genbanken i landet genom en försiktig inplantering.

– Men vargstammen skall förvaltas med förnuft och reglerad jakt, så att den inte blir ett problem, säger han.

Till problemen hör de ständiga hundattackerna som fått jägarna att gå i taket, mer än konkurrensen om bytesdjuren.

– Folk tror att en jakthund bara är ett redskap att jaga med, men den är också en kär familjemedlem, precis som vilken sällskapshund som helst. Vem vill hitta den söndersliten?

Nu är det dock inte vargen som är det vanligaste rovdjuret här i Sjuhärad.

– Nej, det är lodjuret. Vi har både strövare och en fast population med familjegrupper.

Försökte spåra varg

När det gäller vargar handlar det om unga handjur som lämnat någon familjegrupp uppe i Mellansverige och sedan drar runt i jakt på en vargtik att bilda alfapar med.

Det är inte småsträckor sådana djur kan tillryggalägga – upp till ett par, tre mil varje natt – så på en vecka kan ett helt landskap passeras.

Patrik berättar att det nu börjat gå ett stråk från Tiveden och Gullspång ned genom Hökensås mot Jönköping.

– Men det handlar som sagt om enstaka djur, som den varg som passerat här i veckan som gick.

Patrik Hylander var med och försökte spåra den vargen.

Björnen tror inte Patrik blir allmän så här långt söderut i det tätbefolkade Götaland.

Jaktmarker i Gullared

Patrik är äkta Hössnabo, född och uppvuxen bara någon kilometer från där han nu bor med sin sambo Anneli och sönerna Martin och Edvin från ett tidigare äktenskap.

– Edvin är redan med mig mycket i skogen. Han gillar naturen och jakten.

Storebror Martin är inte lika intresserad.

Patrik är uppvuxen med jakt och viltvård. Fadern Roland är jägare.

Huset han och Anneli nu bor i byggdes ursprungligen av hans farbror, men då denne började bli äldre och ville bo bekvämare i Ulricehamn så fick Patrik köpa huset, som har ett idealiskt läge för en jägare och naturmänniska.

Sina jaktmarker arrenderar han dels i Gullered, dels på det närliggande Duvered.

Åker Vasalopp

Arbetet då? Det har Patrik i Ulricehamn där han är truckförare hos Emballator Ulricehamns Bleck.

– Jag är egentligen utbildad elektriker och arbetade ute på byggena, men så när luften gick ur byggbranschen 1992 och jag blev arbetslös, så slutade jag och började istället på Emballator och där har jag blivit kvar.

Hobbyer då? Har han några, utöver jakten?

Han åker långfärdsskidor och planerar nästa år att åka sitt sjunde Vasalopp.

– Så jag tränar en del, och motionsspringer också när det inte är snö, säger vår nye rovdjursspårare.