På väg mot nya utmaningar

Och nyss fyllda 75 år är han fortfarande aktiv i sitt företag.

Ett aktuellt problem när intervjun gjordes var hur han skulle få ut den senaste konstruktionen från verkstaden!

När Bosse Berg började folkskolan rasade andra världskriget utanför Sveriges gränser. Sju års skolgång blev det.

– Jag fick hjälpa pappa i hans verkstad, Bergs finmekaniska, som låg där polishuset nu ligger. Jag fick börja med att tillverka specialskruvar för symaskiner inom konfektionsindustrin.

– Så började jag på verkstadsskola och det blev väl ett knappt år där, pappa kallade igen.

I mitten av 1950-talet fick han tips om att det fanns möjlighet att bli deltidsbrandman, så han sökte och antogs. 1963 sökte han och fick en fast tjänst som brandman i Borås.

– Vi jobbade väl vartannat dygn på den tiden, så jag kunde ju fortsätta i verkstan de dagar jag inte jobbade som brandman.

Han läste vidare till förman och brandmästare och var även den förste som gick marinens utbildning för vattendykare.

– Det var i Skredsvik i Bohuslän. Vilken kondition man hade då! Mest handlade dykningen om att ta upp drunknade, men jag har faktiskt räddat en kille till livet, han hade ramlat i Hultasjön. Det känns ju extra bra.

Två gånger har de träffats efteråt, en gång var det BT som sammanförde de två.

– Det var ett bra jobb på brandkåren, varje dag var ju ny, man visste inte vad som skulle hända. Men när jag slutade efter 30 år, har jag inte saknat yrket en enda dag. Däremot har jag saknat gemenskapen med grabbarna...

Ständigt nya uppdrag

På 1960–1970-talen började plastfabrikerna dyka upp i bygden och därmed också nya uppdrag att konstruera och tillverka olika specialmaskiner.

– Först var det åt Lundbergs plast i Gånghester, som ju senare blev Uponor. Åt dem gjorde jag en kapmaskin för plaströr.

Jabo plast i Ljung, som numera ingår i Pipelife var en annan tidig kund.

Han ler och plirar bakom glasögonen när han minns.

Elektriska reläer och pneumatik, det var sånt som gällde för styrning av maskinerna många gånger.

– Någon utbildning har jag inte utan är självlärd. Man lär sig ju med tiden.

Nu är det datorer, små rackare, som styr en process.

– Det vore kul att att kunna programmera, säger han och funderar en stund, kanske det blir så.

När han får ett uppdrag av ett företag så gäller det att lösa någon form av problem. Han funderar och klurar och gör en enkel skiss i kollegieblocket. Det räcker oftast för hans del.

Sedan börjar han bygga i sin verkstad, inrymd i ett skyddsrum i ett industrihotell på Katrinedalsgatan.

– Det är lite för stort här egentligen, jag samlar bara på mig en massa skit.

Eller ”bra-att-ha-grejer”?

Jo, det håller han med om och han brukar hitta vad han kan behöva i hyllorna.

Bara ett misslyckande

Oftast fungerar hans konstruktioner med en gång. Han minns hur han tilverkade en ny maskin åt ett plastföretag i Herrljunga. Den anslöts till linan och gick på prov en månad utan några som helst problem. Så brukar det vara.

– Det är nog bara en gång som jag misslyckats. Det gällde en maskin som skulle användas vid tillverkning av köksluckor.

När det gäller uppdragen åt platsrörindustrin gäller det att bygga flexibelt, rören är ju i många olika dimensioner. Och då kan maskinerna bli stora. Som en så kallad haspel han byggde en gång, den gick knappt att få ut ur verkstaden. Han stod inför samma problem när intervjun gjordes, mer om det längre ner.

Byggde en specialare

Bosse jobbar inte bara åt plastindustrin. Han har fått kontakt med ett företag som monterar lykthus i landningsbanor på flygplatser.

– Lamphusen fixeras med ett speciellt tvåkomponentsmaterial som härdar på en minut. Förr rördes smeten samman för hand och det blev mycket spill.

Bosse konstruerade en maskin som blandar och pytsar ut massan. Det blev en specialare. Problemet var den korta härdningstiden och materialet fick ju inte täppa till slangarna. Han löste det också.

– Maskinerna finns i Dubai, England, i Köpenhamn och på Landvetter.

Nu funderar han och detta företag på hur man ska kunna fräsa upp sprickor i asfalt för att täta dem på liknande sätt. En utmaning, menar Bosse.

Och det är utmaningarna som håller honom igång. Att kunna lösa ett problem på ett enkelt sätt.

– Jag tror att det är bra för både huvudet och kroppen. Jag skulle inte vilja vara utan det här, då skulle jag klättra på väggarna hemma!

Hans senaste konstruktion, en rörplockningsmaskin, står klar att plockas ut ur verkstaden. Problemet är stor maskin och låg takhöjd.

– Jag får väl ta av hjulen ...

Sedan blir det några veckors ledighet, på lantstället på Koster.

– Barnen har tagit över men frun och jag har byggt oss en undantagsstuga.

Men sedan är det nya utmaningar som väntar.

– Och sen dyker det väl alltid upp något nytt.

Det brukar det göra.