Optimist med tid för andra

– Det har hänt att jag blivit väckt mitt i natten för att någon behövde hjälp, säger hon och skrattar varmt.

Det är inte bara på arbetet som diakoniassistent i Herrljunga som Eija får rycka ut. Hon är även anställd av kommunen som kontaktman och god man för personer som behöver lite extra stöd i tillvaron.

– För mig är det viktigt med möjligheten att få en helhetssyn på en persons situation om jag ska hjälpa. Utan långsiktighet och helhetsbilden kan jag inte utföra mitt jobb, säger hon.

Eija beskriver hur hon kontaktar olika myndigheter för att ta del om så mycket som möjligt med målet att kunna hjälpa hela människan. Med tanke på en del händelser där sociala myndigheter inte följt denna princip säger Eija att de enskilda tjänstemännens goda förnuft inte klarar sig igenom vår tunga byråkrati.

– Det är få som orkar idag! Att bara försöka hjälpa med sunt förnuft räcker inte! Vad man blir arg av att det finns så många byråkrater och alla lagar de hänvisar till. På mindre ställen som Herrljunga fungerar det bättre.

Eija beskriver sig själv som en oerhört positiv person och det är något hon uppvisar genomgående i ett samtal. Hon har nära till skratt och säger att hon mentalt sett är långt i från ”lätt-och-lagom-människorna” i Sverige.

– Vi finnar uttrycker oss väldigt starkt och någon jag känner har sagt att ”det låter ofta som om ni grälar”.

Ber på finska

Hon säger att det är viktigt att hon som finskspråkig diakoniassistent kan ägna sig åt den finskspråkiga delen av befolkningen. Många finnar som bor i Sverige har aldrig lyckats lära sig svenska och äldre kanske börjar glömma språket medan modersmålet finska finns kvar hos dem.

– Och så är det det där med känslospråket. När man sjunger och ber så uttrycker man sina djupaste tankar. Då ligger oftast modersmålet närmast. Jag ber alltid på finska exempelvis, förklarar hon.

En av hennes drömmar är att öppna ett ställe för finskspråkiga i alla åldrar, byggt på kristen grund.

– Jag har alltid drömt om att samla många människor. Jag drömmer om att göra något ännu större än stugmöten. Jag tänker mig ett stort hus där det finns matsal, bibliotek och en samlingsplats för äldre människor. Ett ställe dit man kan komma och träffas, där böcker kan stå framme så att det liknar ett hem.

Hemma hos Eija har det alltid varit öppna dörrar för traktens ungdomar och de tre sönernas vänner.

– Jag vill att mina barn har nyckelpositioner i kamratgrupperna och genom dem kan jag kontrollera så att deras kompisar mår bra, säger Eija.

Hon ger verkligen allt för att hjälpa och stödja folk i sin omgivning och man kan undra hur hon orkar.

– Jag har en Gud som ger mig kraft, svarar hon snabbt.

Dessutom hämtar Eija lugn och inspiration i naturen genom promenader med svamp- och bärplockning.

– Och sedan har jag bestämt en mils frizon till alla jag hjälper, annars skulle jag kvävas. En gång var det en jag stöder som ville hyra in sig hos min granne, men jag sa nej. Det skulle inte gå att ha jobbet så nära där jag bor, förklarar hon.

Hårdare samhällsklimat

De största problemen idag tycker Eija är att folk inte orkar bry sig om det som händer omkring dem. Och där ser hon sin roll som att inte göra saker för folk, utan att stimulera.

– Man måste inspirera till självhjälp. Jag som hjälper kan aldrig tvinga någon att göra något utan jag måste locka fram det goda hos en människa.

Hon menar samtidigt att samhällsklimatet är hårdare idag.

– Idag rör det sig om djupare och svårare saker. Kanske speciellt unga ser saker på internet och i tv om hur man ska ta livet av sig och andra hemskheter. Man läser aldrig något om hur man gör för att inte ta livet av sig, säger Eija.

– Varför går det så illa som det gör ibland?

– Därför att ingenting fattas oss idag. Vi får allt vi behöver och vi behöver inte uppleva några krig eller naturkatastrofer. Vi skulle behöva en ny väckelsetid.