Njuter av att glädja andra

Birgitta Götesson ser det inte som anmärkningsvärt att bjuda något hundratals personer på kaffe med sju sorters kakor i Kärrsgärdes trädgård. Första gången var på Kulturens dag 1987 då hon fick en förfrågan om hon ville visa gårdens lanthandel samt servera lite kaffe.

–Det blev mycket uppskattat varför jag fortsatte med att arrangera årliga friluftsgudstjänster.

Fösta gången räknade Birgitta inte med så många. Den tidigare gudstjänsten hade bara samlat sju besökare.

–Men det kom 250! Alla fick dock såväl kaffe som dopp och det i porslinskoppar!

Birgitta Götesson är född i det lilla hemmanet Kärrsgärde mellan Svenljunga och Månstad. Gården har funnits i famljens ägo sedan tidigt 1800-tal. Stugan med dess inredning har bevarats liksom den intilliggande lanthandeln. Där huserade Birgittas farfar och hon minns med längtan hur hon sprang där som barn.

–Det var inte bara jag som uppskattade handelsboden. Även omgivningens barn tyckte om att gå dit. Särskilt vid jultid då de storögda tilläts gå in bakom disken och granska farfars juldekorerade hyllor.

Birgitta Götessons föräldrar flyttade senare till Svenljunga där fadern idkade handel, men hon längtade alltid tillbaka till Kärrsgärde.

–Farmor och farfar var speciella för mig. Och jag trivdes så bra på gården med den vackra naturen inpå knutarna.

Som ett minne av sin älskade farmor finns hennes väl nötta kängor och gamla hatt bevarade i stugan. Hatten inspirerade Birgitta till att skaffa fler och idag inbjuds alla gäster att inleda kaffestunderna med att välja en huvudbonad som sedan bärs under hela besöket.

–Hattarna har jag köpt på auktion och lite varstans, förklarar Birgitta.

–Och de har givit upphov till många goda skratt.

Efter realexamen utbildade sig Birgitta till sekreterare. Det var det yrke hon drömt om och hon arbetade sedan som sådan under ett antal år. När sonen Per föddes var hon hemmafru ett tag innan hon började hjälpa faderns i hans butik i Svenljunga.

–Där stortrivdes jag, säger hon.

–Det var en liten affär, som en lanthandel, där man kände varenda kund. Vi körde ut varor och servade kunderna på olika sätt. Ja, man blev nästan som en personlig assistent.

Birgitta skrattar gott och minns en episod då en kund ringde och påkallade Birgittas hjälp efter att ha blivit hundbiten.

–Jag fick stänga butiken och köra henne till lasarettet.

Efter butikstiden, Birgitta var då i 60-årsåldern, såg hon en annons där det söktes personliga assistenter. Birgitta tyckte det lät intressant men oroade sig för att åldern låg henne i fatet.

Lämpligheten var dock avgörande varför Birgitta fick jobbet och har det fortfarande.

–Jag trivs så bra. Jag tycker om att hjälpa människor och försöker hela tiden få dem att må bättre. Därför är jag mån om att aktivera dem genom till exempel rehabbad.

Men det är inte bara verksamheten på Kärrsgärde, som under en tioårsperiod även innehöll matservering, som sysselsätter Birgitta. Hennes mor, idag 98 år gammal, får dagliga besök. Därutöver är Birgitta engagerad i ”Visst kan vi sjunga-kören” och Ullasjös intresseförening. Där är hon en eldsjäl som bland annat ordnar uppskattade resor.

Hennes helhjärtade engagemang för andra har fått några väninnor att vilja ge henne BT-buketten. De passade på under en av Birgittas kaffestunder på Kärrsgärde. Det var en glad och rörd Birgitta som tog emot väninnornas uppskattning och hyllning vari övriga församlade stämde in.

–Vad roligt, suckade Birgitta tårögd, inte hade jag förväntat mig detta.