"Läsningen är navet i hjulet"

– När man har jobbat så länge som jag har gjort är det speciellt viktigt att man anstränger sig för att göra saker på ett nytt sätt.

Om 1,5 år kommer Agneta att bli pensionär men hon vill varken säga att det kommmer att bli skönt eller att hon kommer att sakna undervisningen. Men att hon gillar sitt jobb går inte att misstolka.

– Det är en sådan kraft i skolan! Vi brinner för eleverna och vill se utveckling hos dem, säger hon med eftertryck.

– I dag till exempel har jag klätt ut mig som jag brukar när vi startar ett nytt tema. Jag klädde mig i min version av bronsålderskläder vi tar tidsmaskinen tillbaka och så berättar jag. Eleverna vet ju att det bara är på låtsas men de spelar med.

Agneta säger att alla barn är olika och att det är viktigt att vara flexibel och inte välja samma metod till alla barn. Det är samspelet mellan barn och vuxen som Agneta är ute efter.

– Det är ingen dans på rosor att vara lärare. Det är slitsamt och de flesta av oss lärare har ett otroligt engagemang i hur barnen mår. Det är ibland tungt att se att vissa barn mår dåligt.

Hon erkänner att det kan vara svårt att lämna jobbet när hon är ledig men att det inte gör henne något.

– Jag mår bra av det! Som när jag var på semester i Thailand nyligen och gick och köpte böcker till skolan.

Agneta bjuder på fika i det ljusa vardagsrummet. Tavlor täcker de flesta av väggarna och hon nämner att hon själv målat många av dem. Agneta berättar att hennes släkt är boråsare sedan 1600-talet och att hennes mor som är strax över 80 bor kvar i Agnetas föräldrahem bredvid.

Hjälp så tidigt som möjligt

Själva poängen med extra insatser till barn som kommit lite efter med läsningen eller inte riktigt kommit igång är att hjälpen ska komma så tidigt som möjligt.

– De flesta barn lär sig läsa under förs-ta terminen i skolan. Men det finns barn som inte är riktigt mogna då eller som är sena att lära sig av annan anledning. Det är dåligt för barnens självkänsla att de inte kan vad andra kan. De blir stämplade.

Läsningen är en så väsentlig del av lärandet att Agneta letat nya vägar för att stärka eleverna.

– Jag började för sju år sedan. Jag hade en etta som skulle gå upp i andra årskurs och jag märkte att de flesta läste bra men att de inte hade något flyt eller någon direkt läsvana, förklarar hon.

Detta blev början till läsgrupperna som nu blivit grund till en examinationsuppgift på pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Läsgrupperna går till så att de föräldrar i klassen som har möjlighet engageras att bjuda hem grupper om fyra elever för att läsa högt en stund utanför skoltid.

– Jag ser två vinster med läsgrupperna. För det första läser man samma bok tillsammans och pratar ihop sig och diskuterar.

Å andra sidan är indelningen i smågrupper gjord enligt vissa principer som att varje grupp har två pojkar och två flickor. Och att de inte kommer i samma grupp som sin bästis.

– Den andra aspekten med läsgrupperna är det sociala perspektivet. Tanken med att blanda grupperna på detta sätt och ha träffarna hemma hos varandra är också att det skulle finnas en vuxen med som styr läsningen. Och vi har många invandrarbarn som kanske aldrig fått vara hemma hos en svensk familj vilket kan brytas med läsgrupperna.

En inkörsport

Urvalet av böcker av Agneta som även bestämmer en passande svårighetesgrad.

Men annars anser inte Agneta att det bara är en viss typ av läsning som är okej.

– Jag tycker inte det. Serietidningar kan vara en inkörsport. Jag själv älskade att läsa Kalle Anka, säger Agneta och fyrar av ännu ett stort leende vid minnet.

Fördelen med att läsa i grupp är många.

– Läsning i smågrupper skapar empati hos barnen och är fostrande. Högläsningen gör att det lätt blir så att man kan prata om det man läst och genom diskussionen blir man en empatisk människa.

Lära sig vänta in varandra

Agneta menar att det inte är något problem om de i gruppen läser olika fort utan man lär sig att vänta in varandra.

– Jag brukar aldrig ha mycket piska men alltid morot! Barnen ska alltid bli serverade något gott efteråt, gärna saft och bulle. Allt för att göra lässtunden lite lockande och för att göra det till en fin stund.

Hon berättar om en elev som inte hade svenska som modersmål.

– Jag uppmuntrade honom att avbryta mig i högläsningen när han ville för att få orden förklarade. När han sedan flyttade satt barnen tyst och bara lyssnade medan jag läste högt. Jag frågade dem om de förstod vissa ord, och de svarade att det gjorde de inte. Så jag började uppmuntra dem också att avbryta så fort de inte förstått något. Då blir det dialog med högläsningen, säger Agneta med ett glatt leende.

När det är dags för fotografering greppar Agneta snabbt sin favoritbok för högläsning, bläddrar lite i den och kan inte hålla sig utan läser ett par dikter högt.