Konsten ersatte blommorna

Arne Siggelin har alltid tyckt om att rita och måla. Redan i tioårsåldern utmärkte sig den unge konstnären genom en helsida i Lyckoslanten.

–Jag fick 25 kronor i honorar, minns han.

–Min far tyckte det var konstigt att jag fick lika mycket för några teckningar som han för en gödkalv.

Dock var det aldrig tal om att Arne skulle fortsätta på konstens bana. Uppväxt som han var i Hamra på södra Gotland var det mer jordnära sysslor som gällde.

–Jag började som trädgårdselev i en platskola när jag var 16 år, berättar han.

Och trädgården kom att bli Arne Siggelins huvudsakliga syssla under 55 år. Han arbetade och lärde sig yrket från grunden. Under en period hade han även egen handelsträdgård. Då hade han återvänt till hemorten på Gotland i sällskap med hustrun Anna-Lisa som han träffat i Borås.

Paret valde dock att flytta tillbaka till fastlandet efter 12 år. Tanken var att köpa en ny handelsträdgård men Weibulls ville annat.

–De ringde och bad att jag skulle ta hand om deras butik i Trollhättan. Efter åtta år ville man att jag skulle flytta till Borås och rycka upp butiken där.

Arne Siggelin accepterade och familjen hamnade i Borås. Efter några år byggde Arne en villa i Falskog där han fick utlopp för såväl sin odlarglädje som sitt konstnärskap.

–Både Anna-Lisa och jag skapade. Hon målade och jag höll främst på med koppargrafik.

Efter pensioneringen från Weibulls kom konsten att bli allt viktigare för Arne. Dock kände han och hustrun Anna-Lisa att huset och den stora trädgården i Falskog krävde för mycket arbete.

–Så vi letade länge efter något mindre. Till slut fann vi vad vi sökte på Varpvägen i Dalsjöfors. Där har vi trivts från första stund.

Dock vidhåller Arne Siggelin att orken inte är vad den varit. Visst sköter han fortfarande trädgård och växter men han orkar inte som förr.

–Faktum är att grafiken numera kommer före blommorna, konstaterar han.

–Jag drar inte alls upp lika mycket växter som förr. Men helt utan blommor vill vi inte vara.

Allting är dock relativt och det som Arne Siggelin betecknar som lite utgörs i själva verket av lådor och amplar som dignar av färgsprakande blomsterprakt. Även runt huset märks den forne trädgårdsmästarens odlingstalanger.

Medan hustrun Anna-Lisa på grund av sjukdom numera inte målar längre fortsätter Arne sitt skapande. Koppargrafiken tar sin tid, särskilt som han vägrar använda sig av modern teknik med datorer.

–Jag föredrar att sitta med mina nålar och rista på kopparplattorna.

–Ett motiv kan ta 35–40 timmar. Ofta gör jag några provtryck mellan varven för att få fram exakt den bild jag vill ha.

Att så här på ålderns höst bli efterfrågad gläder Arne Siggelin. Det började med att sammanslutningen Grafik i Väst, där Arne är medlem, hörde av sig. Arnes bilder finns med i föreningens eget galleri. Tre av dessa valdes ut för att visas vid en samlingsutställning i Finland.

–Att bli utvald bland konstnärer från hela landet var mycket roligt. Och än gladare blev jag över att samtliga bilder såldes.

Kort tid efter den framgången meddelades att Arne även utvalts till Grafikens hus i Gripsholm Kungsladugård. En favör som bara ett tiotal grafiker åtnjuter årligen.

–Inte nog med det. Sedan blev jag uttagen att vara med på Grafiktriennalen vid Konstakademin i Stockholm.

Arne skrockar belåtet. Han skickade in bilder efter påtryckning av konstnärsvänner. Även hustrun Anna-Lisa skickade något alster. Och båda kom med.

–Mot bakgrund av att det är en stor samlingsutställning med nästan 400 sökande gläder det oss att vi hörde till det 100-tal som antogs, konstaterar Arne.

Bilderna som rönt så stor uppskattning har samtliga motiv från Gotland. Trots att Arne numera tillbringat längre tid på fastlandet än på sin födelseö ligger den honom närmast om hjärtat.

–De gotländska motiven har fastnat i mitt sinne och det är dem jag försöker förmedla i mina etsningar.