"Konsten är livsnödvändig"

Bengt G. Eriksson är bildskaparen i Ulricehamn som snart kommer resa utomlands för att visa sin konst.

– En gång såg jag en målning med äpplen som var så genomarbetade och perfekta att det såg ut som ett fotografi. Men då är det ju inget mer än äpplen! Jag strävar efter att folk ska se mer, säger Bengt.

Han vill att de som ser hans målningar ska få arbeta lite och tolka vad målningen föreställer, att allt inte ska vara ”färdigtuggat”, som han säger på sin stockholmska.

Bengt flyttade till Ulricehamn för ett par år sedan och är mycket nöjd med att vara pensionär och kunna ägna sig åt måleriet.

Redan som liten släpade föräldrarna med honom på konstutställningar och trots att han inte var så förtjust väcktes ändå någon form av intresse.

– Jag vann en teckningstävling i Folket i bild när jag var åtta år gammal. Senare blev det konstskola i Stockholm och Paris, säger han.

Trots att han fann sig väl tillrätta i konstnärskretsarna hände något som förändrade planerna.

– Jag höll på att fastna i Paris, men så kom den där berömda kärleken i form av min första hustru. Och det stämde ju inte riktigt in med att leva bohemliv som målare i Paris. Så jag flyttade till Stockholm och blev banktjänsteman.

Kontorsjobbet tog mycket energi

Intresset för måleri dog aldrig men han säger att jobbet på kontor tog nästan all energi och tid från det konstnärliga.

– När jag gick i pension vid 60 års ålder var det till ömsesidig belåtenhet för mig och banken, säger han och skrattar.

– Det blir beroendeframkallande att måla. Om jag åker bort ett par dagar för att hälsa på bekanta eller släkt känner jag mig ungefär som om jag inte fått kaffe på flera dagar, förklarar Bengt.

På golvet i den ljusa, härliga ateljén ligger ett halvt dussin målningar som Bengt valt ut för att visa på utställningen World wide vision i Cancún, Mexiko, i slutet av året.

– Det är kul att hålla på med lite andra färger än gult och grönt, kommenterar han målningen Just a picnic by the Red sea som med sitt tjocka röda band avviker lite från de andra landskapen han valt ut.

Tittar i containrar

Det är mest målningar i olja och akryl i ateljén och i taket hänger en del mobiler i olika skepnader och vitt skilda material.

– Jag går och tittar en del i containrar och hittar en hel del som jag kan använda.

I ett av fönstren hänger en skylt från en bensinmack som användes till att skriva in priserna på alla bränsletyper. Den har fått målningar i de transparenta luckorna och ett nytt liv i stället för att kasseras.

– Det här har blivit som någon sorts kyrkfönster, säger Bengt.

– Man behöver inte åka så långt för att bli inspirerad. Se här, det här är pilar nere vid sjön som jag målat, de har rytm i barken. Jag brukar säga ”använd ögonen, inte bara till att titta utan för att se”.

Bengt rör på sig mycket för att få idéer till nya verk. Förutom sina resor har han hållit på med segelflyg och speedway. Nu har han bytt till en vanlig motorcykel, ”den mer stillsamma pensionärsvarianten av speedway”.

– Jag gillar att prova på olika grejer. Jag vill inte bara sitta på hemmet. Det finns paralleller mellan segelflyg och speedway. Det handlar om att ha kontroll över planet eller motorcykeln, lita på naturen och använda sitt omdöme.

Som 70-årspresent fick han ett fallskärmshopp av barnen som han utförde dagen därpå.

Varför är konst viktigt?

– Jag tror att den är livsnödvändig, speciellt i kontrast mot det krassa konsumtionstänkandet som råder nu. Man köper sig kortvarig glädje, säger Bengt och målar upp en scen för att illustrera.

– Jag såg ett skräckexempel i helgen på hur man kan förstöra all skaparglädje. Det var här i Ulricehamn som de spänt upp en stor duk där alla fick måla fritt. En liten flicka går fram och börjar och mamman utbrister ”Du ska måla något riktigt.” Jag är övertygad om att den ungen aldrig mer kommer att våga sig på att måla igen.