Intresserad av människor

Det säger Margareta Oudhuis, nybliven docent i arbetsvetenskap vid Högskolan i Borås.

Som föreståndare för Centrum för arbetsvetenskap leder hon samarbetet mellan högskola och näringsliv i Sjuhärad.

Det är spännande att höra Margareta Oudhuis berätta om sina studier av utlandsägda företag. Bara i Sjuhäradsområdet finns omkring 300 företag i utländsk ägo.

På möten i Sverige kan utländska företagsledare vara med om att svenskarna helt plötsligt – och som på en given signal – reser sig och lämnar lokalen.

– Då kan exempelvis en tysk eller en engelsman vara helt oförstående. ”Varför gick de? Vi har väl inte fattat något beslut?”

– I ett tyskt företag klubbar man igenom beslut väldigt tydligt. I Sverige är det ofta mer löst och informellt och det kan skapa förvirring och oklarhet.

Självständiga svenskar

I andra länder är det vanligt att företag har strikta hierarkier. Svenska företag är plattare och mer jämlika, vi vill hellre förhandla och förankra.

– Vi vill inte att chefen ska styra oss i detalj utan klarar av och vill ha självständighet och eget ansvar.

Hon berättar vidare om kulturkrockar i ett företag där engelsmän och svenskar skulle samsas på chefsnivå.

– Vid sammanträden brukade ”engelsman 1” säga något, som ”engelsman 2” och sedan ”engelsman 3” upprepade med lite andra ord. Svenskarna sa ingenting eftersom de tyckte att det blev löjligt och pinsamt.

En efter en försvann svenskarna ur ledningsgruppen.

Utforskar kulturer

– Engelsmännen trodde helt enkelt att svenskarna var ointresserade eller okunniga för att de inte deltog i samtalet på det sätt som de själva är vana vid.

Margareta Oudhuis inledde sitt eget yrkesliv som sekreterare på Borås Tapetfabrik.

Sedan arbetade hon i Stockholm i nästan tre år. I tonåren hade en resa med basketlaget KFUM till Amsterdam väckt hennes intresse för Holland, som lockade alltmer. Så en dag 1969 sa hon helt sonika upp sig från arbetet i Stockholm, fick sällskap av en väninna och satte sig på tåget till Amsterdam.

– Det var sånt man kunde göra då, under hippietiden.

De hade fått tips om att söka jobb på ”Famous Artist School”, en korrespondensskola för unga som ville lära sig att teckna och bli konstnärer. Där kunde det behövas översättare och kontaktpersoner till de svenska eleverna.

– Vi gick dit och fastän skolan bara behövde en av oss, fick vi börja båda två.

Margareta blev kvar i Amsterdam i tre år. Hon träffade konstnären och läraren John Oudhuis, en amerikan med rötter i Holland.

– Det var en häftig tid med en alldeles speciell stämning och sprängkraft. Det var väldigt fritt, på gott och ont.

Kritisk var hon – och är fortfarande – till den liberala inställningen till droger och prostitution. Som positivt nämner hon en öppenhet med homosexualitet som var helt otänkbar i Sverige vid den tidpunkten. Själv blev hon mer tolerant på flera områden, dessutom fascinerades hon av andra kulturer.

Hon och maken flyttade till Sverige, där de två sönerna föddes. Hon började läsa på Komvux. Sedan blev det psykologi på högskolan.

– Så kom sociologi som ämne till Borås. Jag föll pladask!

Viktiga kontakter

1986 blev hon antagen som doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet. Hon disputerade 1999 med en avhandling om arbetarrörelsens syn på arbete under hundra år. Hon återvände till Borås och var med och utvecklade det nya tvärvetenskapliga ämnet arbetsvetenskap. Den första kursen gavs 2001.

Margareta Oudhuis förespråkar ett nära samarbete mellan högskola och arbetsliv. För fem år sedan invigdes Centrum för arbetsvetenskap, CAV, där hon är föreståndare. Genom CAV får studenter och forskare träffa företrädare för företag, offentlig verksamhet och organisationer. De delar erfarenheter på seminarier, workshops, studiebesök och i nätverk.

Intensivt arbete

– Nätverken fungerar som öppna möten i slutna sällskap. Det handlar inte om att berätta hur bra man är, utan om att kunna ta upp det som är viktigt i en grupp med stor personlig tillit.

I augusti blev hon utnämnd till docent i arbetsvetenskap. Hon tror att det är ett av många steg på vägen till att Högskolan i Borås blir ett professionsuniversitet.

– Det är viktigt för statusen och den vetenskapliga legitimiteten att högskolan både har rätt att utse egna docenter och att fler blir det.

Hon skrattar lite när hon konstaterar att hon själv kanske har ett lite väl intensivt förhållande till det här med arbete. Få kvällar och helger är helt lediga.

– Jag har balans tack vare min förmåga att koppla av helt när jag väl vill. Jag går till exempel på alla Elfsborgs hemmamatcher.

Det är en jättebra ventil!