Hon tog olympiskt brons – i biologi

Emelie Sandberg tog hem den när hon deltog i den internationella biologiolympiaden i Mumbai, Indien.

Tillsammans med tre andra svenska studenter deltog Emelie i tävlingarna som hade samlat mer än 200 ungdomar från 55 länder. Det svenska laget gjorde bättre ifrån sig än någonsin med en silvermedalj och tre bronsmedaljer.

Emelie är född och uppvuxen i Rånnaväg. När hon gick i åttan började en kompis prata om IB-programmet. IB står för International Baccalaureate och är treårig. Emelie och hennes kompis bestämde sig för att söka, de kom in på Per Brahegymnasiet i Jönköping, och nu har de gått ihop i skolan i 13 år. I våras var det dags för studenten.

Det första året på IB-programmet är förberedande och likadant för alla, sedan väljer man vilka sex ämnen man vill studera. Det finns två svårighetsgrader, Higher och Standard. Emelie valde Higher i biologi, engelska och psykologi. Kemi, matematik och svenska läste hon på Standard-nivå. Under utbildningen blir det mycket engelska, eftersom läromaterialet och genomgångarna är på det språket.

– Det är ett tufft program, säger hon, man får vara ganska ambitiös och villig att plugga.

Man har inga vanliga tentor att klara av, utan man genomgår examensprov i slutet av det tredje året. Det är bra, tycker Emelie, då tappar man inte kunskapen. Men hon säger att hon tröttnade lite det sista året.

– Jag insåg att det finns ett annat liv också, menar hon.

Ändå blev slutbetygen mycket goda, 42 av maximala 45 poäng, vilket motsvarar 20,0 i det vanliga gymnasiet. Hennes ambition var att få bra studentbetyg, hon ville kunna välja efter studenten.

Emelie tycker att det var nervöst att gå igenom examensproven inför studenten.

– Första provet, psykologi var värst, berättar hon. Det är ett så brett ämne. Men också på biologin kände jag press på mig eftersom jag hade blivit uttagen till det olympiska laget.

Hon tycker att hon levde i en bubbla under gymnasietiden med hårda studietempot.

– Jag är tacksam för att jag kommit ur det nu, säger hon.

Till andra som tänker gå det programmet vill hon säga att det gäller att kämpa på, men man får heller inte ta det på för stort allvar.

Det var en biologilärare som föreslog eleverna i hennes klass att de skulle anmäla sig till uttagningen till biologi-olympiaden. Emelie hade inte hört talas om den tidigare men bestämde sig för att göra provet. Under tre timmar satt hon och kämpade med frågorna. De handlade exempelvis om hur olika ämnen korsar ett cellmembran.

– Efteråt kändes det inte bra, säger hon. Jag trodde inte att jag hade en chans att komma med. Men jag ville gärna till Indien.

Det här var hennes enda chans att få komma till olympiaden, som inte är öppen för universitetsstuderande eller för personer över 19 år.

Men Emelie blev bland de elva bästa, hon gick vidare till kontrollrättningen, och en dag ringde hennes lärare och berättade den glada nyheten att hon var en av fyra som blivit uttagna.

Emelie tycker att Indien var ett mycket spännande land att komma till med stora kontraster. Hon berättar om det femstjärniga hotell de bodde på de förs-ta två nätterna. I skjul intill bodde fattiga människor.

Själva tävlingarna ägde rum i en universitetsbyggnad. Efter en invigningsceremoni, där det svenska laget presenterade sig i vikinghjälmar började tävlingarna.

Den andra dagen hade de fyra praktiska prov på en timme var. Det första handlade om biokemi, där hon skulle undersöka ett enzym och dess inaktivering.

– Där klantade jag till det, berättar hon, jag skrev inte i svarshäftet, och därför blev det noll poäng.

Men Emelie tog inte detta alltför hårt. Hon tänkte att nu hade hon inga chanser, nu kunde hon ha roligt resten av tiden istället.

Det andra praktiska provet handlade om plantanatomi och fysiologi, och här skulle man identifiera strukturer i mikroskop. Det tredje var djuranatomi och fysiologi, där de tävlande fick tre olika sorters ben från tre olika djur och skulle identifiera dem samt para ihop dem rätt. Det fjärde slutligen handlade om djurbeteende eller etologi.

Den fjärde dagen under olympiaden ägnades åt teoretiska prov. Sista dagen hade man en avslutningsceremoni. Och Emelie fick alltså ta emot en bronsmedalj.

Hon tycker att det hon minns med mest glädje av de här dagarna i Indien, var de människor hon hade runtomkring sig.

– De var inte de klassiska ”biologinördarna”, säger hon, vi hade så roligt tillsammans.

Till hösten hoppas Emelie komma iväg till Nya Zeeland. Hon har sökt arbete där inom djur- och naturbevarande genom organisationen AgriVenture. Hittar hon inte något sådant vill hon arbeta inom jordbruk. Nya Zeeland lockar henne mycket, hon säger sig verkligen vilja dit för att se den fantastiska naturen. Men Emelie har också en äventyrlig sida i sin personlighet och ser fram emot att få göra ett bungy jump där bland annat.

Det viktiga för henne är att få göra något annat än plugga det kommande året. Nästa höst avser hon dock att fortsätta sina studier inom naturvård eller etologi, och i en framtid vill hon gärna forska inom de områdena. Biolog är också ett yrke som föresvävar henne.