Hon tar leken på allvar

Det säger Anna Dahl, förskollärare i Borås som sedan fyra år driver en leksaksaffär.

Hon har stor nytta av kunskaperna från sitt gamla arbete. Medvetet försöker hon hitta varor och färgställningar som inte kan knytas till endera könet.

– Vi har till exempel barnserviser i grönt och orange, som passar både pojkar och flickor.

Ofta vill kunder ha hjälp med presentidéer.

– Till en liten kille i tvåårsåldern kan jag föreslå en pojkdocka. Det är en jättebra leksak för så små killar.

På samma sätt kan lite äldre flickor tycka att det är jätteroligt att bygga med mekano, eftersom lek handlar mycket om att lära.

– Att leka kan också vara att läka, att barnet omedvetet bearbetar händelser det varit med om. Lek gör även att barn lär sig att samarbeta.

Som tonåring på 1980-talet var Anna Dahl skoltrött. Efter gymnasiet åkte hon till Nya Zeeland ett år, där hon jobbade i en delikatessaffär.

– Jag spelade teater också, gick på en audition och fick en roll i en uppsättning av Zorba.

När hon var liten brukade hon ringa på hos grannarna på Alideberg och bjuda in dem.

– Det var prinsessföreställningar. En killkompis var prins och jag var prinsessa. Senare gillade jag att leka cirkus.

Med skolan avklarad hade hon lätt att få timvikariat inom barnomsorgen. Hon upptäckte att hon gillade miljön.

– Det var så vansinnigt roligt att arbeta med barn och vara med dem. Jag kunde använda min kreativitet.

Hon jobbade ihop en rejäl reskassa. Tillsammans med två väninnor reste hon runt i Australien och Asien i tio månader. De stod på Himmelska fridens torg i Peking bara några dagar innan de kinesiska myndigheterna införde undantagstillstånd på försommaren 1989.

Ögonen lyser när hon berättar. Samtidigt innebar resan som helhet att hon blev lugnare inombords och att bitar föll på plats.

– Jag kom på att jag ville bli förskollärare. När jag började plugga var jag en väldigt motiverad student!

Hon älskade jobbet, pedagogiken, att möta barnen och att ge de svagare extra stöd. Men med åren, i takt med nedskärningarna inom barnomsorgen, kände hon att hon inte kunde stå för det hon gjorde.

Ingen dröm om business

Plötsligt en dag sa hennes bror: ”I Stockholm finns det så fina leksaksaffärer, vore det inte något för dig?”

– Jag fattade först ingenting. Jag hade aldrig drömt om att starta eget eller att vara inom ”business”.

Hon började fundera. En månad senare semestrade hon och familjen med goda vänner.

– Det regnade så mycket att det var grodyngel över hela gräsmattan. Vi satte oss inomhus och spånade idéer. Sedan tog vi tag i det praktiska, sökte banklån och målade hundratjugo kvad-ratmeter hyllplan.

Knappt fem månader efter att idén hade kläckts öppnade Kurragömma i november 2004. Mamma Christin är en ovärderlig hjälp. Väninnan Pernilla är anställd.

– Alla tror att vi är systrar, men det är vi inte!

Hon och maken Pelle kompletterar varandra. Han har hand om siffrorna och har lärt sig mycket av deras revisor. När de är på mässor får han peka ut den ”roligaste” leksaksbilen. Pelle tar inte ut någon lön, utan har kvar jobbet som tågledare i Göteborg.

– Ambitionen med affären har aldrig varit att tjäna pengar. Jag tjänar inte mer nu än förut, men nu kan jag själv påverka min situation.

Hon tycker att bra leksaker ska vara lekvänliga och av god kvalitet. Hon uppskattar att kunder hör av sig, både om de är besvikna och när de har idéer.

– Nyligen undrade en kvinna varför vi bara hade rosa hopprep – hennes son gillade ju att hoppa rep.

Ibland vänder kunder i dörren och säger att de ska gå till en ”riktig” leksaksaffär.

– Men de allra flesta är helt underbara och ger oss mycket uppmuntran.

Hon gillar att träffa vuxna som har kvar lekfullheten. En del samlar själva på leksaker.

– En kund ville ha mjukisdjuret inslaget. Hon påpekade noga att jag skulle lämna ett litet lufthål! Jag träffar många roliga människor.