Hon föll för avloppsslam

– Jag trodde länge att jag skulle jobba med vindkraft. Jag gillar den för det är så ren energi, säger hon.

Men studieobjektet i avhandlingen blev avloppsslam.

Det är knappt en vecka innan presentationen av avhandlingen som BT möter en lite nervös men glad Anita på högskolan i Borås. Det var både lite slumpen och samtiden som styrde valet av forskningsinriktning.

– Jag föll pladask för slamförbränning, säger Anita och förklarar.

Förr var det brukligt att använda avfallsslam från kommunala reningsverk som gödsel direkt på åkrarna. Just då Anita skulle bestämma område hade det blivit känt att tungmetaller och mediciner från våra avlopp följde med rätt ut i åkrarna. Ett stopp för slamdeponering bestämdes och skulle börja gälla ett par år framåt i tiden.

– Ett annat problem som man diskuterade vid den här tiden var övergödningen som ledde till att mycket fosfor hamnade i sjöar och vattendrag. Fosfor är en resurs som håller på att ta slut och problemet är även att vid brytningen och bearbetningen av fosfor åsamkar man stor påverkan på naturen, säger Anita.

Det är ett stort problem med var man ska göra av allt slam som kommer från våra avlopp. Då alla metaller och gifter upptäcktes behövdes ett alternativ.

Miljötänkandet viktigt

Anita och forskningsgruppen började undersöka förbränning av slammet och hur man skulle ta hand om de kemiska ämnen som blev kvar. Till sist lyckades man plocka ur fosfor som därmed kan återanvändas och i farten snubblade forskningsgruppen på ett sidospår.

– Då vi brände avloppsslammet upptäckte vi att det inte blev några beläggningar.

Studiens andra slutsats var att om man tillsätter avloppsslam vid annan förbränning, kan man förhindra att pannan sätts igen.

Genomgående i allt Anita säger så finns hänvisningar till miljön.

– I förbränningsforskningen finns perspektivet med hållbar utveckling. Vi jobbar för att miljömässigt kunna ta tillvara våra energikällor.

Vårt energislöseri är något som får Anita att vilja sätta ner foten och få andra att lyssna.

– Jag vill att alla drar ner på sin konsumtion och att vi börjar fundera över vad vi gör av med, var och en, i form av energi. Jag tror att de flesta inte funderar alls över detta, säger hon med hänvisning till energiåtgång till boende och kontor.

– Jag tror egentligen inte det skulle innebära att vi behövde offra något speciellt. Det räcker att man tänker till lite och inte slösar på energi i onödan.

Anita är en stor beundrare av passivhusen och vill att vi satsar mer på sol-energi och biogas.

– Solen kan vi aldrig förlora som resurs.

Nybliven doktor

Att Segloratjejen nu är doktor kan tyckas vara skilda världar från hennes tidigare arbete på förskola och som undersköterska.

Men Anita ser bara fördelar med att ha arbetslivserfarenhet innan man sätter sig i skolbänken.

– Kanske speciellt om man har arbetat inom vården. Man vet hur man pratar med folk och som undersköterska blir man ju serviceinriktad. Det har man nytta av som student och som forskare då man har lättare för att prata med folk och kan undvika att gå i konflikt med andra om det inte behövs.

Något som förvånade henne då hon beslutat sig att skola om sig var att det inte var så svårt.

– Jag upptäckte att jag lärde mig nya saker hela tiden för att klara av nästa svårighetsgrad och att det på så sätt aldrig blev svårare. Många vågar nog inte för att de har hört att det ska vara så svårt.

Anita säger att forskning är något av det roligaste hon vet men att det visst varit jobbigt periodvis. Hon menar att det var mycket stress även då hon arbetade som undersköterska.

– Hästen är min avkoppling, utan henne hade jag nog lätt kunnat gå in i väggen som så många gör idag. Man kommer ut och så ger själva umgänget med hästen så mycket. Det är rogivande och får en att slippa tänka på sådant som är lite jobbigt.