Han vill sprida Guds budskap

Till sommaren lämnar han bygden för att läsa till pastor. Sedan vill han sprida Guds budskap. Något han lyckats väl med bland ungdomarna i Toarp.

Till sommaren är det fem år sedan Christofer Öhrvall kom till Gånghester. Under tiden där har ungdomsverksamheten kommit att blomstra.

– Det blir tufft att gå. Men jag känner att jag gjort mitt här. Ungdomarna är själva redo att axla ansvaret.

Christofer Öhrvall hävdar att kristen tro handlar mer om relation än religion. Att bara gå i kyrkan om söndagarna och sedan inte bry sig, är för honom otänkbart.

– I en relation är man mån om sin nästa. Hon eller han betyder något. Inte på grund av vad denne uträttat utan för att man är den man är.

Detta återkommer Christofer ofta till.

– Många unga har svårt att klara de krav som ställs i en allt mer prestationsfylld värld. Det leder till utanförskap och ångest. Men genom tron kan man finna ro. För min egen del gav den trygghet.

Christofer Öhrvall ät född och uppvuxen i Fiskebäck utanför Göteborg. Som ung såg han sig mer som en rebell än kristen.

– Som konfirmand var jag ständigt ifrågasättande. Jag var även pigg på hyss. En gång ordnade jag så att en holme blev uppeldad.

Christofer skrattar gott. Han är inte rädd för att bjuda på sig och sina tillkortakommanden. Men lika gärna berättar han om den dag då han blev frälst. Händelsen i sig var inte särskilt märkvärdig, inte någon eldskrift på väggen precis.

– Det var under en skidresa i fjällen, förklarar han.

– Fram till dess hade Gud varit en söndagsskolefigur i molnens värld. Inte någon som jag upplevde som verklig.

Christofer bad inför lägret att få ett tecken på att Gud verkligen fanns.

– När vi satt kring några tända ljus på kvällen uppfylldes jag plötsligt av en häftig känsla. Jag kände mig trygg och älskad. Nu förstod jag att det var det jag sökt. Jag var frälst.

Christofer gladdes över den, som han ansåg, mäktiga tilldragelsen. Men även om han nu visste att Gud fanns och att han ansåg sig frälst var vägen inte spikrak.

– Jag var bara 16 år och strax därefter omkom en kusin i en bilolycka. Jag kände både ilska och förtvivlan.

Christofer skämdes över sin egen reaktion men efter ett samtal med församlingens ungdomsledare lugnade han sig.

– Jag fick klart för mig att man har rätt att såväl reagera som ifrågasätta. Att trots detta ändå känna att man duger ger trygghet.

Kamratstödjare

Efter gymnasiet valde Christofer Öhrvall att inte göra lumpen. Han tjänstgjorde i stället som kamratstödjare på en skola i Göteborg och trivdes med sin roll.

– Där fick jag verkligen möjlighet att poängtera för ungdomarna deras värde.

Anledningen till att Christofer hamnade i Toarps SMU skyller han på en tillfällighet. Hans församling fick ett brev där Toarp sökte en ungdomsledare och man tyckte att Christofer skulle svara.

– Jag tänkte att jag kunde väl åka dit av ren artighet, berättar han.

– Men när jag läste brevet så kändes det så rätt, mitt hjärta började bulta och jag visste att jag skulle ta jobbet.

En bidragande orsak till att Christofer hamnade i Gånghester var att även hustrun Louise var positiv. Hon läser till lärare och är också engagerad i församlingen.

Verksamheten i Toarp har blivit just så livaktig som Christofer velat. Han har ungdomsgrupper där man diskuterar tro, det ordnas kvällsarrangemang av olika slag och han leder konfirmandundervisning tillsammans med församlingens pastor.

– Vi har fått ett så fantastiskt bra ledargäng. Jag är stolt över dem.

Utbildningen som stundar vid Teologiska högskolan i Stockholm kommer att pågå under fyra år. Därefter räknar Christofer att som pastor vara med och leda en församling någonstans i Sverige.

– Det finns de som väljer att missionera utomlands. Men jag har valt att stanna. Att i denna mörka värld kunna sprida ljus och frihet utan skuld ser jag som en glädjefylld utmaning. Och jag räknar med att vi kommer att flytta runt. Får jag ett erbjudande som mitt hjärta bultar för – då åker vi!