Han tar gärna en låt i dur

Om han hinner, vill säga, detta är en man med många föreningsjärn i elden.

Mellan Hindås och Ödenäs ligger Älgtjärn. Här bor Leif Thorell i ett rött hus med ladugård. Här finns också dansbanan, som han byggde i början av 1990-talet. Vi sitter och pratar i solen vid ladugårdsgaveln, när lantbrevbäraren dyker upp i sin gula bil. Leif och han hinner med lite fotbollsprat.

Leif är född i Göteborg och uppvuxen i Älgtjärn. Eftersom hans relativt unga mamma inte kunde ta hand om honom, fick han bo hos farmors föräldrar i den lilla byn.

– Min uppväxt var mycket bra, säger han. Jag blev väl omhändertagen av mina släktingar. Mina föräldrar gifte sig när jag var tre år, men det bestämdes att jag skulle stanna kvar här. Fast jag åkte förstås och hälsade på dem varje skollov, eller så kom de hit.

När Leif var 16 år flyttade han till Göteborg och till föräldrarna.

– Man sa att jag flyttade hem, men för mig kändes det mera som att flytta bort, säger han med ett leende. Mitt hem var ju här.

Det första uppträdandet

Sitt första arbete hade han på AEG. Efter lumpen frågade en svåger som arbetade med konfektion om han ville börja arbeta hos honom. 1967 startade han och svågern en affär inom herrekipering i Nordstan, Göteborg. Den drevs i sex år.

– Då blev jag friställd med med skulder så att jag precis hade näsan ovanför vattenytan.

På en semesterresa i Agadir träffade Leif Thorell en byggmästare från Göteborg, som erbjöd honom arbete som snickare. Samtidigt arbetade han på vaktbolag.

– Det blev arbete nästan 20 timmar om dygnet för jag måste ju klara upp skulderna.

Hans yrkesverksamma liv avslutades när han var cirka 55 år, och ryggen inte längre höll för hårt arbete.

Leif Thorell gifte sig 1955, och paret fick tre barn. De bodde i Björkekärr, Göteborg. Leif hade några år tidigare köpt en tomt i Älgtjärn där han byggde ett hus som först fungerade som fritidsbostad.

– 1981 fick jag köpa huset på kullen av min farmors bror. Det är byggt 1894 av mina fosterföräldrar. De hette Olaus och Matilda, men alla kallade dem Olagus och Tilda.

Bytte namn

Leif Thorell har hela sitt liv engagerat sig i olika föreningar, bland annat i Friluftsfrämjandet.

– Man talade redan på 1960-talet om vikten av att röra på sig, och Friluftsfrämjandet hade ett gren som kallades Svettdroppen. Jag blev jag distriktsledare för programmet som senare bytte namn till Håll i Form.

Friluftsfrämjandet har fått mycket tid av Leif Thorell. Han har varit ordförande både i Björkekärr och i Hindås.

– Jag gav dem lillfingernageln och de tog hela mig, skämtar han.

Musik har alltid tilltalat Leif Thorell som trakterade munspel redan i tidig ålder.

– Jag gick och tänkte att jag måste lära mig spela dragspel, berättar han. Men så stötte jag på en nybörjarkurs i durspel i början av 1990-talet och gick den.

Han berättar om de stora skillnaderna mellan dragspel och durspel. Så hämtar han sitt durspel och spelar Kväsarevalsen.

Han började åka runt på olika dragspelsstämmor.

– Vi som åkte på stämmorna lärde känna varandra och blev som en stor familj. Någon föreslog att jag skulle ha dragspelsstämma hemma hos mig.

Ville lära känna folk

Leif Thorell hade varit med och bildat musikföreningen Vårat gäng. De fick lov att registrera det namnet, trots att det redan var upptaget av Alice Babs. Vårat gäng arrangerade dragspelsstämmor på Leifs tomt i många år fram till år 2001.

När han flyttade till Älgtjärn permanent 1982 gick han med i hembygdsföreningen för att lära känna folk. Han var med om att starta byalaget, som bland annat driver våffelkafé i byn.

– Det fanns en grund här efter ett kapell, berättar han. Där byggde vi våffelkaféet som är öppet under sommaren.

Lokalen hyrs också ut till sammankomster av olika slag. Kals Åden, en förening i Göteborg, där Leif är vice ordförande, träffas i Göteborg, men en gång varje år har man möte i våffelkaféet.

Han är en mycket aktiv man. Vad är drivkraften?

– Det är intresset, slår han fast. Allt är kul, men jag är väl en positiv människa, trots att jag också stött på motgångar i livet.

Nu fyller han 75 år, men firandet tänker han vänta med. Han tittar på sin dansbana och funderar på vad han ska göra åt den. Den är stadd i visst förfall, och han tror att han kanske måste riva den. Dans är annars något som tilltalar denne spelman, han har gått många gammaldanskurser.

Men också fotboll intresserar Leif Thorell mycket.

– Jag är inbiten GAIS:are, berättar han. Det började med att jag som barn skulle se en match på Heden. Den blev flyttad till en bättre plan på Hisingen och en spelare i GAIS frågade om jag ville åka med i spelarbussen till Hisingen. På den vägen är det.

Men han kan inte gå och se matcherna, det klarar inte hans nerver, säger han. Nu är han förhoppningsfull när det gäller lagets framgångar i allsvenskan.

– Det var hemskt när de var i division 2, säger han. Nu är det ett bra lag som visserligen inte gör några mål, men som inte släpper in så många heller.