Han har kul på ett hjul

– Det kanske är lite ovanligt, medger Oskar Noresson, det är inte så många håller på med det här.

Det började med att Oskar hittade en gammal enhjuling i källaren i sitt hem och ville pröva.

– Jag körde på gräsmattan i trädgården till en början, berättar han. Det var dumt för en gräsmatta är ganska ojämn, så det var svårt att lära sig. Det är mycket bättre att börja på asfalt.

Det här var förra sommaren, då han lärde sig cykla, svänga och backa. Nu kan han dessutom gå på hjulet, så kallad wheel walk, och hoppa upp på cykeln genom att sparka upp den från liggande. Då har han ena foten på pedalen och andra foten under sadeln och knycker till, varpå han kan sätta sig på sadeln. ”Seat in front” klarar han också, det är att cykla med sadeln framför sig.

– Nu tränar jag på ”självmordspåstigningen”, avslöjar han. Jag ställer cykeln så den står stabilt, släpper den och hoppar upp på den utan att hålla i den.

Seat drag är att släpa sadeln efter sig och inte sitta på den. Det viktigt att han trampar lika på båda pedalerna, annars börjar hjulet wobbla. Detta trick hoppas han ha lärt sig om någon månad.

Oskar säger att det handlar mer om teknik än balans, även om det senare är viktigt i början. Balansen är också av annat slag än när man cyklar på vanlig cykel. Då räcker det med balans i sidled medan enhjulingen kräver balans åt alla håll.

Oskar använder cykeln som fortskaffningsmedel, till exempel till Navet, där han jobbar extra. Han har också testat att cykla mycket långt, en gång blev det 12 kilometer.

– Jag klev inte av cykeln en enda gång, berättar han. Inte trillade jag heller.

Men det går väl inte att ha med sig särskilt mycket på cykeln?

– Jojomen, säger Oskar, en gång hade jag med mig fyra klappstolar och en annan gång tre stora sopsäckar. Man har ju händerna lediga!

Hjälm viktigast

Det allra viktigaste i utrustningen är en hjälm, menar Oskar. I övrigt finns olika sorters skydd att köpa. Smalbensskyddet skyddar benet om man halkar av pedalerna. Handledsskyddet är på ett fiffigt sätt inbyggt i handskarna. Oskar har själv tillverkat ett skydd för skosulan, som slits fort när han bromsar genom att lägga foten på hjulet. Först gjorde han en sula av en våtrumsmatta men den blev utsliten på tre turer nerför backen där han bor.

– När jag inte hade fler skor att slita ut, var jag tvungen att hitta på något, berättar han. Jag tog den rostfria plåten på baksidan av en gammal tvättmaskin och klippte ut en sula. På den har jag monterat spännen från en ryggsäck, så sulan är lätt att montera på skon.

När man börjar cykla enhjuling ska pedalerna stå på klockan fem och elva, och tyngdpunkten ska ligga på den bakre, så att man backar cykeln under sig och reser sig.

– Det krävs lite tid för att lära sig starta, säger Oskar. Men bara man är envis så klarar man det.

Oskar tränar ungefär en timme varje dag. Han tycker det är svårt att låta bli, det är en rolig hobby. Men han har inga planer på att bli cirkusartist, även om han gärna visar andra sina trick.

Oskar Noresson är något av en uppfinnarjocke. Ett projekt han har just nu är att göra en enhjuling som består av ett nav varifrån det utgår rör som slutar med en sko.

– Det ska bli tio eller tolv skor på hjulet, berättar han. När man använder den ska det se ut som ett hjul av skor.

Oskar ser fram emot att träna in nya trick på sin enhjuling. Det går att göra hur mycket som helst med cykeln, hävdar han, bara fantasin sätter gränserna. Han får tips från sajter på nätet, som visar filmsnuttar. Kris Holm är en kanadensare som är världens bästa på off road och som inspirerar Oskar. I Sverige finns inga tävlingar, medan sporten är mycket större i Danmark, där man också anordnar VM.

Varför fortsätter han?

– Det är kul att göra något som inte så många håller på med, säger han. Men det vore roligt att hitta andra intresserade att träna tillsammans med.