Ett liv med människor i centrum

I Malmö som speciallärare och sedan i Schweiz, dit familjen flyttade på grund av maken Sven-Eriks arbete.

Lantbrukardottern från Möne har levt ett skiftesrikt liv med människor i centrum.

När BT:s läsare ser namnet Gunnervall kanske de i första hand tänker på en jättelik båt som byggts mitt ute i skogen. Det var också mycket riktigt Birgits och Sven-Eriks båda söner, Hans och Erik som stod bakom det jättelika katamaranprojektet i Döve.

Men detta skall i första hand handla om Birgit Gunnervall.

Hon föddes 1942 och växte upp på Yttergården i Möne som hennes bror nu äger.

Men då vi träffar henne och maken en vacker försommardag sker det på en mindre men oerhört vacker gård i Alboga. Den heter Svalered och har ägts av Birgits farfar.

Gården består av en vackert gulmålad mangårdsbyggnad från 1867 och en ladugård med präktigt stenfähus från 1909. Därtill en liten flygel som varit brygghus, samt andra äldre hus och ägor på 7,5 hektar.

– Mina föräldrar tog över Svalered när pappa överlät sin gård i Möne till min bror.

Fadern, Börje Svaläng, var känd ardenneruppfödare i Möne och han tog några av sina fina hästar med sig till Alboga när han flyttade.

Så du har kört häst i din ungdoms dagar?

– O ja, fast pappa alltid sade att de var synd att jag inte blev en ”pajk”.

Idag bor föräldrarna på Gäsenegården i Ljung.

Den fina gården med sitt läge mitt i en pastoral idyll är nu makarna Gunnervalls sommarviste och fasta punkt i Sverige, dit de åker flera gånger per år.

– Vi är här på försommaren och sedan under semestern samt på jularna som vi många gånger firat här.

Jordbruket låter hon brodern i Möne sköta.

När vi träffar Birgit är hon och maken i Alboga för att de följt flytten av sönernas katamaran som nu ligger i en marina på Tjörn.

Trots sin lantbrukarbakgrund blev Birgit inte någon bonde eller bondhustru, hon hade andra planer.

Efter skolan i Möne ville läraren att hon och några andra skulle gå realskolan, men på den tiden innebar det inackordering så det blev inget. Hon gick istället en tvåårig kurs på folkhögskolan i Karlskoga.

– Det var 1959 och jag var 17 år.

Birgit ville ägna sig åt barn och efter praktik och barnsköterskeskola i Vänersborg kom hon så in på förskollärarutbildning i Göteborg.

– Sedan jag blivit utexaminerad arbetade jag som förskollärare, först två år i Kortedala och sedan två år utanför Lund.

Här kunde Birgits yrkeskarriär ha fortsatt i inkörda banor, men hon ville pröva vidare.

– Jag for till Stockholm och vidareutbildade mig till speciallärare för hörselskadade.

Vid det laget hade hon på en fritidsledarutbildning på Hjälmareds folkhögskola 1971 träffat Sven-Erik Gunnervall som skulle bli hennes make.

Han var jurist, men gick sedan över till förlagsverksamhet, en bransch han fortfarande är verksam i, fast nu i Schweiz.

– Men först flyttade vi till Arlöv utanför Malmö, där jag arbetade som speciallärare och hemvägledare i 17 år.

Det var i Skåne som sönerna Hans, född 1973, och Erik, född 1976, växte upp.

Så plötsligt ställdes Birgit inför en långväga flytt då makens jobb ville föra honom till S:t Gallen i Schweiz.

– Jag ville först inte, men jag fick de övriga tre i familjen emot mig, så det blev flytt. Men det var tufft för grabbarna.

Hans fick börja gymnasiet i det nya landet och Erik som inte kunde ett ord tyska fick börja i sjätte klass.

Men som vi vet gick det utmärkt för sönerna.

Att arbeta med hörselskadade barn och ungdomar är en svår men oerhört viktig uppgift.

– Barn med ett sådant funktionshinder kan lätt bli socialt isolerade om de inte får hjälp att förstå och tolka omgivningen.

Birgit har fortsatt sitt arbete med hörselskadade också i Schweiz, trots att hon bara hade skoltyska och inte behärskade schwyzerdütsch, den speciella dialekt man har i landets tyskspråkiga kantoner.

Nu är Birgit Gunnervall pensionerad, men maken Sven-Erik håller på ett tag till som förläggare.

Har ni inga planer på att flytta hem?

– Sådana tankar finns naturligtvis, men inget är bestämt. Det handlar ju mycket om var sönerna med sina familjer bor, att man har nära till barn och barnbarn.