Diskjockey ständigt på gång

Monika Svensson menar att musik är det ultimata språket och att hon varit omgiven av toner sedan innan hon föddes.

–Min mamma har berättat att hon spelade klassisk musik för mig när jag låg i magen. Jag sparkade mycket men då blev jag lugn. När jag föddes hade jag kolik och där fungerade musiken också lugnande.

I Svenljunga sjöng hon i både skolkör och kyrkokör, spelade tvärflöjt i ungdomsorkestern, tog pianolektioner under tio år, läste harmonilära samt spelade gitarr en kortare tid. Efter gymnasiet i Mark flyttade Monika till Borås och började jobba som bandvärd på Rockborgen.

–Där fick jag träffa många likasinnade. Och då fanns Borås Nyheter och jag började recensera skivor där. Det är nog mycket bredden i det jag gör som gjort att jag kunnat försörja mig, säger hon.

Det är under namnet Demonika hon arbetar som diskjockey på diverse klubbar, ett namnval hon motiverar med att hon tyckte det lät tufft. Vad hon spelar är olika från tillfälle till tillfälle.

–Det beror mycket på vad klockan är, vad det är för ställe, varför jag är bokad. Är det en klubb finns det ofta ett tema och en inriktning. Folk har ju kommit dit för att de förväntar sig något visst.

Hon säger sig vara musikalisk allätare och hon spelar skivor på allt ifrån bröllop till egna klubbkvällarna på Ritz i Göteborg. På söndag ska hon hålla i musiken på en efterfest efter Madonnas spelning på Ullevi.

–Jag kommer att spela mycket 80-tal och även musik av Madonna. Det blir saker jag vet att hon har inspirerats av under den perioden i New York, säger Monika sakligt.

Om sin egen roll under skivspelandet säger hon att hon är bra på att känna av läget på ett ställe och matcha det med musik.

–Jag förstärker stämningar och är bra på att hitta minsta gemensamma nämnare hos människorna i en lokal.

Väldigt mycket tid inför en spelning går åt till förberedelser och så fort Monika är ute och reser i en större stad passar hon på att gå i skivaffärer.

–Jag lyssnar på musik hela tiden och jag går i skivbutiker eller handlar på nätet. Ska jag spela på en klubb går jag i vinylbutiker. Jag använder antingen cd eller vinyl när jag spelar. Det tar tid att förbereda inför varje spelställe också för jag måste se till att jag har musiken på rätt format och måste kanske bränna av en hel del musik.

Till själva spellokalen kommer Monika utrustad med hörlurar, skivor och laptop.

–Och bekväma skor eftersom jag står väldigt länge, säger hon och skrattar.

Under en kväll i skivbåset händer det att folk kommer fram till Monika och vill prata eller önska låtar. Inte alla har insikt och förståelse för att hon faktiskt måste hålla en viss koncentration.

–Det är okej att folk önskar låtar men det beror på hur. Och är det min klubb och jag bara har tre minuter på mig att byta spår, se till att volymen är samma, att det är rätt hastighet och att det går att mixa ihop låtarna. Då hinner jag inte prata med folk, för då blir det tyst efter att låten är slut.

Sedan oktober förra året har Monika klubbkvällen Hitz varannan lördag där hon en gång i månaden spelar själv.

–När jag kör själv får jag utlopp för alla möjliga lustar. Men, när jag varannan klubbkväll bjuder in andra att spela springer jag runt och pratar med andra. Jag har jobbat helg under så många år nu att det är roligt att kunna vara lite social också!

Monika ger föreläsningar och undervisar på Blendas dj-skola vid sidan om spelandet. Hon frilansar som skribent och har varit redaktör för tre tidskrifter.

–Jag vill variera mig också och skriver eftersom man inte spelar så mycket under veckan.

Monika har vant sig vid att komma hem från jobbet när andra går upp och enda nackdelen hon nämner är hörseln.

–Jag har tinnitus. Men jag tror att det likaväl kan komma av att jag hade 60 ungar runt omkring mig som spelade blåsinstrument när jag var yngre.