Både glädje och sorg i jobbet

Det säger Jan Henry Svensson, onkologläkare och 60 år den 1 december.

Han står utanför villan i vintermörkret och skottar snö. Det är en mycket vacker kväll med puderlätt nysnö som faller i lätta flingor. Huset som Jan Henry Svensson växte upp i, är tillbyggt med ett torn, som inte går att missa när man letar sig dit.

– Det var länge en dröm för mig att få ett rum med högt i tak för alla mina böcker, berättar han.

Nu har han och hustru Eren ett stort bibliotek och strax ovanför det ett tornrum, där man gärna slår sig ner för kvällssamtal.

Jan Henry Svensson är född i Tvärred, och tills han var tio år bodde familjen i den lilla byn Olofsbo i Tvärreds utkant.

– Där hade jag inga jämnåriga, säger han, så jag gick i stugorna och pratade med bönderna. Det blev lugna uppväxtförhållanden, men det gjorde ju att jag var lite ”bonnig” när jag började skolan.

Dialekten har han behållit, och han tycker att den har underlättat kontakten med patienterna, särskilt med dem som kommer från landet.

Han gick ur gymnasiet som etta med högsta betyg. Det gjorde att han därefter kunde välja utbildning ganska fritt. Det var viktigt för honom att få ett arbete där han skulle göra nytta.

Läste medicin i Göteborg

En yrkesvägledare föreslog honom att söka till läkarutbildning, eftersom han hade så goda betyg. Jan Henry säger att han tvekade, han var lite rädd för att det var för svårt men bestämde sig för att söka. Ett och ett halvt år efter studenten, då han jobbat både som lärare och inom socialvården, började han läsa medicin i Göteborg.

– Jag hade inte samma akademiska bakgrund som många av de andra studenterna, så jag var inte så ”tetaksen”, framfusig, minns han. När vi blev tillfrågade om våra anhörigas yrken, svarade jag att jag var den förste i socknen som läste till läkare.

Jan Henry Svensson hade från början tänkt sig att bli distriktsläkare i Ulricehamn. Efter AT-tjänstgöring i Borås fick han upp intresset för leukemier. Det ledde till att han började arbeta på onkologkliniken 1980. Där blev han kvar till 2003, då han gick över till jubileumskliniken i Göteborg.

– Jag hade börjat göra utflykter till lasaretten i Skene, Alingsås och Varberg. Någon behövde åka till Skövde och Lidköping så under 2006 arbetade jag på sex olika sjukhus.

Trivs bra med omväxling

Numera koncentrerar han sig på Skövde, Lidköping, Alingsås och Varberg. Han trivs mycket bra med den omväxling de olika sjukhusen ger och känner sig lika välkommen överallt.

Han uppskattar den utveckling han varit med om inom onkologin. Medicineringen har blivit snällare mot patienten och fungerar bättre, tycker han. Arbetet har förstås inneburit kontakt med mycket svårt sjuka människor.

– Man måste vara ärlig och säga patienten som det är på ett bra sätt, säger han. Man måste hitta rätt ord till varje patient, och där har jag haft mycket hjälp av sjuksköterskorna, som kan ge nycklar till hur man tar sig fram till varje patient.

Han påpekar att det också händer positiva saker och menar att han arbetar i livsförlängande och symptomlindrande syfte, vilket kräver ett nära samarbete med patienten.

Jan Henry Svensson tar aldrig med sig arbetet hem. På fritiden ägnar han sig främst åt sin boksamling och sin trädgård. Han har tagit över sin fars samling av tidningar. I det som tidigare var pannrum i källaren trängs prydligt ordnade högar med Se, Det bästa och Allas veckotidning bland annat. Här finns också Idrottsbladet, de äldsta är från 1936.

Tvärreds föreningsliv drar nytta av hans engagemang. Hembygdsför-eningen har en örtagård där han hjälper till sommartid. Han har också varit konferencier på Röda korsets basarer. I september ledde han en kyrkogårdsvandring och hoppas få göra det fler gånger.

60-årsdagen tänker Jan Henry Svensson fira med ett öppet hus. Han tar gärna emot gäster den dagen, han gillar kalas och hoppas att det kommer mycket folk.