Minnesrik berättarkväll i Molla

I alla fall kom fler än väntat då det var berättarkväll i Molla. Men som vanligt i dylika sammanhang var medelåldern hög.

Göte Davidsson är en ovanligt minnesrik 86-årig Mollabo. Han har länge kämpat för att en berättarkväll ska ordnas, men ansvariga har varit tveksamma.

– Men nu gick byalaget och LRF samman och menade att det kunde vara värt ett försök, säger Lisbeth Mollmyr.

Man erkänner att man nog bara väntat en handfull besökare denna kväll, men det kom bortåt 30 stycken. Arrangörerna blev lite tagna på sängen, men på ett positivt sätt. Och man lyckades fixa kaffe med macka så att det gott och väl räckte till alla.

Hög medelålder

– Tyvärr är medelåldern rätt hög och det är ju lite synd. Det hade ju varit roligt om fler unga kunde ta del av det som berättas. Men jag vet av egen erfarenhet att ungdomarna har så mycket annat att göra så de helt enkelt inte hinner med.

Efter att Henry Eriksson hälsat välkommen tog Göte Davidsson till orda. Han valde att berätta om olika föreningar i Molla socken. Och till det kom han med gott om egna minnen, både mera kända och sådan man nog hållit tyst om.

Sex skjutbanor

Han började med Molla skytteförening som under årens lopp flyttat runt till sex olika skjutbanor. Till en början var det bara män som sköt och det hela hade i botten ett militärt intresse. De flesta socknar hade egna skytteföreningar från 1930-talet och ett bra stycke framåt i tiden.

Ett tag sköt man på en bana vid Mollasjön, men det störde framför allt kyrkan, så man flyttade till Trädet, där även första skjutbanan låg.

Molla fruktodlarförening bildades 1933 och i den var nästan alla gårdar med. En man hade man som hjälpte till att beskära fruktträd och bespruta med farliga DDT-preparat tre gånger om året. Vintern 1943 var så sträng att mänger av fruktträd frös bort. Föreningen upphörde i slutet av 1950-talet.

Givetvis hade Molla en egen tjurförening och en JUF-avdelning. Den senare hade en mycket omfattande bred verksamhet och var, enligt Göte Davidsson, ”en stor milstolpe för hela socknens utveckling”.

Efter kaffet läste Henry Eriksson först en dikt om förr och nu och sedan berättade han en del om gammalt föreningsliv i Vesene.

Hela kvällen var det många frågor och kommentarer som gjorde till det som sades och stundtals surrade det rejält runt bordet. Många fick läras sig nytt om sin bygd och andra fick gamla minnen väckta till liv igen.

Fler träffar

Göte Davidsson hoppades avslutningsvis att det kan bli fler liknande träffar över olika ämnen. De teman han föreslog var kyrkor, skolor, knallar, vägar och stigar, högtider, färdmedel, kalas och fester, väder och vind samt barndomen.

För att göra framtida träffa ännu mera givande för framtiden föreslog någon att man borde banda samtalen.